Begravningen var fin och det var väldigt personligt. Mamma och mina morbröder hade tillsammans valt ut musik och psalm. Det blev ”Tänk att få vakna” (orginal av Cat Stevens tror jag), ”Där rosor aldrig dör” (med Christer Sjögren på CD) och ”Tryggare kan ingen vara” (psalm 248).

Det gick rätt bra fram till att mamma och morbröderna med respektive gick fram för att ta farväl då brast det för mig. Jag hade kusin V bakom mig som tur var för hon strök sin hand på min rygg hela tiden då. Jag satt bredvid Morbror B så när de gick upp blev jag liksom ensam på den raden och då var det skönt att V klappade om mig lite. Hon stöttade mig också väldigt när vi kusiner med respektive gick fram. Det var otroligt jobbigt!!!

Innan visste jag inte om jag skulle klara av det själv eftersom jag visste att både syrran, kusin V och kusin M hade stöd från sina och jag kände att jag inte riktigt kunde lita på om kusin J och S skulle vara något stöd. Kusins S fru var hemma med sjuk son så henne kunde jag inte förlita mig på heller tyvärr.  Hade jag inte klarat av att gå fram själv hade nog pappa eller morbror B hjälpt mig det vet jag men på något sätt hade det nog inte varit detsamma. Svårt att förklara……

Prästen var otroligt bra!! Han pratade väldigt varmt och ömsint om mormor trots att han aldrig träffat henne. Av det samtalet han hade med mamma och morbröderna tidigare i veckan så liksom fångade han mormors sinne och personlighet väldigt bra. Han pratade om att hon var så väldigt mån om andra och omtänksam. Att hon följde både sina söner och barnbarn i sportens värld och att hon hade nära till skrattet.
Jag har ju haft förmånen att få se Prästen in action förut så att säga. När Hampus gick ur nollan så var det han som var med på avslutningen i kyrkan och åkte inlines ner för kyrkgången till ungarnas stora glädje

Efter begravningen så åkte vi hem till mamma och pappa för smörgåstårta och kaffe. Skönt att inte behöva sitta i församlingshemmet för det blir lätt väldigt stelt plus att det underlättar för mamma att vara hemma. Kändes konstigt att ha hela släkten samlad och inte mormor var med fast på sätt och vis var hon ju det ändå.

När alla hade åkt hem och allt var bort plockat så åkte vi upp till kyrkan igen och tittade lite närmare på de blommor som hade skickats. Otroligt vackra buketter. Jag, syrran och mamma tog faktiskt en var sin ros utav de som vi hade lagt på kistan. De kastar ju ändå blommorna så vi tyckte att vi lika gärna kunde ta en var sin som minne även om man kanske inte får det. De hänger kvar i badrummet i FIF….får ta med mig min hem på Torsdag när jag ska dit och vara mammavakt

Nu är det ”bara” töming av huset och fördelning av sakerna kvar. Hoppas innerligt att det inte blir någon fajt eller tvist om vem som ska ta vad men det tror jag inte. Någon minnes sak tror jag att de flesta av oss vill ha. Jag vet att jag vill det i alla fall. Jag skulle nog kunna tänka mig väldigt många saker som jag vill ha men jag har ju ingen plats för det och jag kan ju inte förvara det i väntan på att jag ska skaffa större lägenhet eller hus. När den dagen väl kommer så kanske jag inte vill ha sakerna framme ändå. Nä då är det bättre att de slängs eller ännu hellre skänks bort till välgörande ändamål. Något blir det väl – vad återstår att se!!

Imorgon börjar min praktik. Jag ska vara redo och på plats till klockan 07.00 och behöver därför gå upp i god tid för att hinna äta, vakna, klä mig och cykla dit. Blir till att kliva upp 05.00 så det är dags för sängen nu.