tomt

familjen,Jobbigt,Personligt | lördag mars 27 2010 14:15 | Comments (2)

Jag har försökt skriva något nu ganska länge men jag får inte fram några ord – det är liksom bara tomt just nu. Fast samtidigt så är det så himla mycket som jag vill få ut. Antar att jag börjar från början.

Förra veckan blev mormor inlagd på Lintjärn igen då hon var väldigt orolig på nätterna och larmade väldigt mycket (hemtjänsten fick göra många turer till henne och ofta visste hon inte om att hon hade larmat). För att hon skulle känna sig lite tryggare ordnades det en plats på Lintjärn och allt verkade vara bra eller åtminstone bättre. Hon var väldigt förvirrad och visste inte riktigt om hon var hemma hos sig, på Lintjärn eller sjukhuset. I övrigt så mådde hon okej. Andfådd och hjärtat jobbade väldigt på henne vilket det gjort under en längre period, hjärtflimmer hade konstaterats senast på sjukhuset.

I onsdags så var pappa upp till henne en snabb sväng efter att vi hade varit och handlat (då jag är sjuk och inte haft någon ork till något så har jag varit hos mamma o pappa hela veckan). Sköterskan frågade pappa om mormor brukar vara röd på armen ibland och det brukar hon inte vara. Blåmärken får hon ju bara att man tittar på henne typ men inte att hon blir röd. Pappa åkte hem efter en kort stund och han hade knappt kommit innanför dörren förän sköterskan ringde och sa att dom inte kunde få tag på läkaren så de hade beslutat att skicka henne till akuten. En ambulans var på väg. Vi ringde till morbror J som åkte upp till Lintjärn på en gång och följde sen med till sjukhuset. Läkaren där sa att det kunde vara allt från en reaktion på all medicin, en infektion, rosfeber. Prover togs och hon blev flyttad till MAVA (hjärtavdelningen för akutpatienter). På Torsdag morgon ringde mamma till avdelningen och fick veta att det var rosfeber hon hade. Antibiotika hade sätts in och de var positiva till en förbättring. När mormor kom till Lintjärn så fick hon ett sår på handleden och det blev omlagt men om det blev tvättat och skött ordentligt efter det vet jag inte. Antagligen var det där ifrån som rosfebern kom.

På torsdags eftermiddag åkte vi till sjukhuset för att mamma skulle lämna blodprov och jag skulle hem till mig. Eftersom jag haft jätte ont i halsen och är genom förkyld så följde jag aldrig med och hälsade på mormor. Pappa skjutsade hem mig och sen gick dom och hälsade på mormor innan de åkte hem igen. Förutom att hon var förvirrade så verkade hon må ganska bra trots allt. Hon hade tittat på mamma o pappa som om hon inte kände igen dom först och hon var väldigt misstänksam mot personalen men allt det gick över efter en liten stund.

Igår morse så vaknade jag runt halv nio tror jag. Låg och drog mig lite men så ringde det på dörren. Visste inte riktigt om jag skulle öppna eller inte men visste ju samtidigt att jag var tvungen att åtminstone kolla vem det var. Utanför stod pappa. Redan då visste jag att något hade hänt eftersom jag visste att han skulle jobba hemifrån under dagen. När jag så öppnade dörren så berättade han att mormor hade dött på morgonen…………………

Just nu känns allt bara så fruktansvärt tomt. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Även om jag vet att morbror B har sagt upp telefon, tv och allt sånt och pappa har sagt upp prenumerationer, jag har berättat för folk vad som hänt, jag har sagt orden: ”Mormor är borta, hon finns inte längre” så känns allt som om det vore än dröm alltihop. En rädsla för när allt ska hinna ikapp mig infinner sig ständigt.

På något sätt så kan jag ändå känna tröst i att hon inte kände någon smärta när det hände, att hon är återförenad med morfar och att det trots allt var det bästa för henne med tanke på att hon var som hon var i slutet. Jag har alltid stått mormor nära och framförallt efter att morfar gick bort för 14 år sen (i oktober). Saknaden är och kommer alltid att vara enorm och jag önskar att jag hade sagt till henne att jag älskar henne även om jag vet att hon visste det.

Trots allt som hände igår så var jag med mitt gym-gäng och bowlade på eftermiddagen. Skönt att göra något annat, får annat att tänka på i någon timma. Det gick rätt bra också, kom fyra och fick en grön/vit t-shirt. Ser ut som en ÖDIK tröja dock så står det RIV på den.

Nu ska jag pyssla lite tror jag – efter en kopp kaffe och lite Otrivin i näsan.

love love love

Personligt,träning | måndag mars 15 2010 20:30 | Comments (0)

Känner enbart enorm kärlek för min nya mobil kan jag lova :-) Den är helt underbar men samtidigt väldigt farlig då jag kan komma åt Facebook som ni säkert har märkt :-p Fast jag kan ju också välja att inte surfa på den också förstås men det är ju inget skoj *haha*

Träningen flyter på och det är fortfarande skoj. I Fredags hade vi yoga och även om det inte var mycket vi gjorde så kan jag säga att det var nog det värsta jag varit med om någonsin!!!! Fan vad ont i armarna och över kroppen jag haft hela helgen. Planen var att försöka plocka lite i sovrummet och få någon som när ordning här inne men det gick ju inte alls. Fick knappt på mig kläderna liksom. Som tur var kändes det  bättre på Söndagen så jag kunde duscha o tvätt håret, tack o lov.

Idag har jag haft besök av Johan från Folksam. Han var hit och pratade lite om pensionssparningar och vad det orangea kuvertet betyder och innehåller. Jag kan ju inget sånt där alls och även om jag inte är någon expert nu heller så förstår jag åtminstone vad kuvertet innehåller och vad som är viktigt att titta på i dagsläget. Sen fick jag också tips om att kanske byta fond då den nuvarande, även om den är bra, inte genererar lika mycket pengar som andra skulle kunna göra.  Så är inte du eller någon i din närhet insatt i det orange kuvertet och du är medlem i Folksam så tycker jag helt klart att du ska be om hjälp att få det förklarat.
Det handlar inte om att de vill att du ska förvara dina fonder/pengar i Folksam – de får inte föreslå något sånt för dig – utan bara guida dig igenom vad allt innebär. Kanon bra tjänst!! Och helt gratis - om du är medlem i Folksam :-)

Just nu chattar jag med en potentiell bio date på MSN – ska koncentrera mig på det jag *hihihi*

Äntligen

familjen,Personligt,träning | måndag mars 8 2010 20:57 | Comments (1)

Har tittat på en ny mobil väldigt länge och tidigt så fastnade jag för Sony Ericsson J205i Naite Silver. Det är en GreenHeart telefon och det betyder att den är miljövänlig. Den är gjord av åtaervunnen plast, den har kortare samtalstid och standbytid än andra telefoner. Den har också manualen i telefonen istället för tryckt på papper. Plus en massa annat bra och miljövänligt. Sen är den grymt snygg också.

Sony Ericsson J105i Naite Silver

Efter mycket letande på nätet och även tittande i butikerna här i Karlstad så hade jag till slut bestämt mig för att köpa den på Telia eftersom dom hade det billigaste priset. När jag kom till butiken så visade det sig att 1495:- var bundet till Telia SurfPort och då jag inte vill byta bort Halebop Kontant som jag har nu så jag ville ju köpa telefonen obunden och utan abbonemang. Men jag kände ju inte för att betala 1795:- direkt vilket var det som den kostade. Sa att jag skulle tänka på saken och i så fall återkomma MEN jag visste också att den kostade 1499:- på Teknikmagasinet utan abbonemang så jag gick dit.

Där är alla telefoner obundna så jag slog till direkt :-) Köpte även till ett minneskort på 2GB som lär räcka ett bra tag!! Är så otroligt super nöjd med telefonen. Har dock inte haft Sony Ericsson på säkert 10 år eller mer så jag har glömt bort lite hur saker och ting är men det återkommer ju snabbt. Så om någon där ute är intresseradav en Samsung X660 röd så säg till. Säljer den ganska billigt eftersom den är använd dagligen i minst 4 års tid. Skulle bli en bra första mobil till ett barn så känner ni någon *hint hint* Har även en silver färgad gammal Samsung som ser nästan ut som den nedan fast den har ingen kamera eller display fram. Också en bra första mobil till ett barn ELLER någon äldre som ser bra och inte har svårt med små knappar :-)

Samsung X660 - säljes billigt

 

I övrigt så är det träning som gäller. Mormor är kvar på sjukhuset. Det är ett planeringsmöte bokat imorgon för att se när hon får åka hem och om hon ska hem till sig eller tillbaka till Lintjärn. För hennes bästa så är Lintjärn det som vi föredrar då hon inte orkar gå något. Hon behöver sjukgymnastik och mycket hjälp så vi får se vad som händer och sägs imorgon på mötet. Mormor själv vill helst vara kvar på sjukhuset men det går ju inte eftersom hon inte är i behov av någon direkt medicinsk hjälp för tillfället. Hon trivs bra på avdelningen och hon känner sig trygg vilket är kanon bra men det finns ju andra som behöver platsen och det finns inget mer de kan göra för henne där nu.

Nej nu ska jag leka vidare med min telefon och se om jag inte kan på något vis få ordning på inställningarna utan att behöva ringa Halebop :-p

På bättringsvägen

familjen,mat,Personligt,träning | måndag mars 1 2010 20:27 | Comments (1)

Ja både jag och mormor är på bättringsvägen. Jag känner mig mindre panikslagen och trycket över bröstet har lättat enormt. För tillfället känns det som om jag har kontroll över andningen och det som återstår är ”sockerdricka”-känslan i bröstkorgen (det är lite bubbligt, kallt och jag rapar väldigt *hihihi*). Idag var jag till gymet men jag deltog inte. Satt och tittade på då det var gruppträning och pratade med Lotta efteråt. Vi ska träffas igen på Torsdag för uppföljning av praktik och grejs så imorgon eller Onsdag så måste jag in till stan och kolla eventuella praktikplatser. Tänkte fråga på Panduro, biblioteket (dit jag skulle idag och lämna tillbaka en bok – fan) och kanske Ljuva Änglar, det trista är att det är så trångt där så jag tror inte att det går men det är en sista utväg. Ska även kolla Turistunformationen tror jag bestämt. Något måste jag ju komma med på Torsdag :-) Får fixa några innan träningen på Onsdag kanske då jag förmodligen ska med pappa och hälsa på mormor imorgon.

Mamma och pappa hälsade på henne igår. Jag valde att inte följa med. Kände att jag inte orkade det och det var helt ok sa mamma. Dom tyckte att hon såg mycket piggare ut och hon var inte alls så vilsen som i förrgår. Hon visste också vart hon var vilket hon inte visste på lördagen. Hon var också helt införstådd med att hon skulle få stanna där ett par dagar tills hon blev bra och att hon hade varit väldigt dålig. ”Vatten i lungorna kan man ju dö av!” hade hon sagt tydligen och det kan man ju absolut göra.
Känns skönt att hon ändå är klar med vad som var fel på henne, att hon vet vart hon är och att hon inte får åka hem än. I lördags så var hon väldigt snurrig och visste inte något. Hon trodde ju att hon var hemma hos sig och att någon stod utanför hennes rum och lyfte på en hatt. I själva verket var det en lyftanordning som sköterskorna har för att flytta patienterna från en säng till en annan.

Idag har morbror varit till mormor och han har inte sett henne sen i Torsdags så han var positivt överraskad att hon såg så pass pigg ut och med idag. Alla framsteg är en enorm lättnad och det är nästan så att jag ser fram emot att hälsa på henne imorgon. Det kommer självklart att vara jobbigt men det är bra att pappa är med. Jag tror inte att jag skulle klara av att åka dit ensam. Risken för ett sammanbrott vore nog rätt stor om jag gjorde det. Inget jag vill utsätta vare sig mig eller mormor för.

Jag försöker att inte tänka så mycket utan sysselsätta mig med något hela tiden nu när jag är ensam hemma hos mig. Allt finns ju i bakhuvudet hela tiden men samtidigt så vet jag också att det kommer det att göra under en längre tid nu. Jag har funderat en hel del på vad det var som orsakde det här; panikångesten. Jag tror att allt bara kom ikapp mig och slog till rejält och att allt med mormor var den utlösande faktorn. Jag tror inte att jag riktigt har bearbetat morfars bortgång ännu och det var 14 år sen. Jag VET att jag inte har insett att Laura är borta och allt som hände med mamma i julas, alla turer med mormor det senaste året, alla pengaproblem som jag har haft och det faktum att jag numera tränar fem dagar i veckan. Till slut sa väl kroppen ifrån och det rejält. Jag har heller inte bearbetat farmors, farfars och fasters bortgångar.

I slutändan så kommer det att bli bra det vet jag men vägen dit känns väldigt lång just nu. Men å andra sidan så går jag inte den vägen ensam utan jag har min familj och mina vänner med mig. Tack så otroligt mycket för allt stöd!! Det värmer fantastiskt mycket!!

Panikångest

Okategoriserat | lördag februari 27 2010 20:51 | Comments (2)

Sen pappa ringde om mormor så har jag känt mig konstig men jag har inte kunnat beskriva det riktigt utan istället skyllt det på att jag varit orolig. Det har jag ju visserligen varit också förstås men samtidigt har jag känt något annat i kroppen. I torsdags var jag med mamma o pappa och hälsade på mormor på sjukhuset och efter det besöket kändes det som ett tryck över bröstet. Åter igen skyllde jag det på oro.

Igår var jag och tränade som vanligt men trycket över bröstet var kvar, det hade varit jobbigt att sova på natten och ju mer jag tränade desto svårare blev det att andas. Till slut var det som om jag hyperventilerade och jag blev yr. Men envisheten ligger ju i släkten så jag tränade på tills vi var klara och det var dags för avslappning. Jag fick nästan panik av att ligga ner och koncentrera mig på andningen för det var så otroligt jobbigt att andas kände jag. När vi sen hade lite snack och kaffe innan hemgång så kändes det ganska ok tyckte jag och tänkte att det var nog för att det var jobbigt att träna.

Följde med pappa och hälsade på mormor en snabb sväng och hon såg lite piggare ut och hon hade fått mer färg i ansiktet än dagen innan vilket självklart kändes skönt. Kom hem och satt o tittade på TV och kände mig ganska ok även om trycket över bröstet fortfarande var kvar samt att det var jobbigt med andningen. Efter ett tag så kändes det som om hjärtat jobbade enormt mycket och andningen blev jobbigare; nästan så att jag flåsade av utmattning. Blev extremt rädd och fick panik, trodde att jag höll på att få en hjärtattack och att jag skulle dö. Ringde mamma o pappa som pratade med mig och fick mig att bli lite lugnare även om allt fortfarande kändes enormt jobbigt men jag var ändå inte själv.

Till slut började det hugga och sticka i bröstet och då fick jag ju panik igen och kunde inte sluta gråta. Pappa ringde syrran som var på väg till Karlstad och bad att dom (syrran och pojkvännen) skulle hämta mig vilket dom också gjorde. Jag trodde verkligen att jag skulle dö igår kväll. Det var det läskigaste jag någonsin varit med om i hela mitt liv. Funderade lite på igår efter att jag kom till Fif om det kunde vara en ångest/panikattack och har läst lite om det på nätet idag.

Enligt depressionslinjen.com så, för att kalla det en panikattack, krävs att 4 av dessa 13 symtom uppträder (jag upplevde de röd markerade):

  • Hjärtklappning 
  • Svettning 
  • Darrningar och skakningar 
  • Andnöd 
  • Kvävningskänsla 
  • Smärta eller obehag i bröstet 
  • Illamående eller magbesvär 
  • Svindel, ostadighetskänslor eller matthet 
  • Overklighetskänslor inför sig själv eller omgivningen 
  • Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig 
  • Rädsla att dö 
  • Domningar eller stickningar (stickningar i höger armen och i bröstet)
  • Frossa eller värmevallningar (inte direkt frossa men jag började frysa enormt mycket)

9 av 13 symtom tycker jag är bevis nog för att det var/är en panikattack som jag fick. Pappa sa att morfars död var enormt jobbig för mig och jag tog det otroligt hårt. Det stämmer verkligen jag har än idag inte riktigt accepterat att morfar är borta trots att det är 14 år sen nu. Och jag är väl medveten om att den dagen mormor går bort så kommer jag att må otroligt illa. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det om jag ska vara ärlig. Eftersom det blev så här nu så vågar jag inte ens tänka tanken på hur jag kommer reagera den dagen.

Vi var och hälsade på mormor idag också. Hon hostade inte lika mycket idag och hon tyckte det kändes bättre. Däremot är hon så otroligt virrig. Hon tror att hon är hemma hos sig. Hon trodde sig också se någon stå utanför hennes rum och gestikulera, ett tag pratade hon om ett troll. Allt var bara så konstigt och jobbigt. Satt på en stol lite bakom mamma så mormor såg mig inte hela tiden så jag satt mest o lyssnade på musik och spelade spel på min iPod. Flydde undan lite så där.

Jag känner fortfarande av att hjärtat slår snabbt men pulsen är normal (pappa har ett pulsräknare som man sätter under bröstet som jag har kollat lite med) och det känns fortfarande lite jobbigt att andas men det är väldigt mycket bättre än vad det var igår. Känns skönt att vara med familjen så att jag inte är ensam hemma. Det hade jag förmodligen inte klarat av just nu. Hoppas det blir bra till veckan. Ska åka till träningen på Måndag men jag ska inte vara med. Tänkte försöka om jag kunde få prata med sköterskan eller en doktor om det är någon där då.

Tack för alla tankar o kramar på Facebook – de värmer mer än ni vet!!!

Mormor

familjen,Personligt | torsdag februari 25 2010 20:53 | Comments (2)

Igår när jag var på väg till bussen för att åka till träningen så ringde pappa och berättade att mormor var på väg till akuten. Hon har, i ett par dagar, hostat väldigt och varit rosslig i bröstet så hemtjänst personalen tyckte att det var bäst att åka till akuten med henne då vårdcentralen var stängd igår. Dom ringde efter en ambulans och morbror Johnny följde med henne. Han jobbar ju 50-60 meter från där mormor bor så mamma hade ringt till honom på jobbet och han åkte på en gång.

Hon blev inlagd och dom var iväg på lungröntgen igår eftermiddag. Det visade sig att hon har vatten i lungorna så hon har fått medicin mot det. Var till henne idag efter träningen och det var jätte jobbigt. Hon har ju varit inlagd o så förut men då har hon ändå verkat väldigt pigg och uppåt nu däremot såg hon så trött och risig ut vilket inte är så konstigt. Hon är fortfarande väldigt rosslig i bröstet och hostar väldigt. Hon försöker hosta upp slem men det går så där faktiskt. Det är ju så jobbigt för henne att hosta, hon är väldigt svag men kände sig ändå bättre idag än igår och hon andas väldigt tungt fortfarande. När vi, jag mamma o pappa, var där så blev hon förflyttad från MAVA (där de flesta patienter är hjärtpatienter. Momor kom dit från akuten då hjärtat jobbade så mycket eftersom det var så svårt att andas och hon behövde konstant tillsyn) till avdelning 23. På den nya avdelningen så tror jag och hoppas att det kommer bli bra och att dom tar god hand om henne. Vi fick träffa sköterskan som skulle ta hand om mormor under natten och hon verkade trevlig och tillmötesgående. Sköterskan kom in och presenterade sig och frågade vad mormor ville ha till frukost. Efter det så låg hon och blundade och började prata osammanhängande om något kök och att dom inte fick mat där. Hon har varit lite smått förvirrad ett par dagar och det beror ju på att hon inte mår bra men det var läskigt. Mormor har ju alltid varit helt klar i huvudet hur dåligt hon än har mått så det var jobbigt.

Hon kommer ihåg det mesta verkar det som och bara hon blir fri från hostan så kommer hon att piggna till tror jag. Frågan är ju bara om detta blir långvarigt eller inte. Personligen så tror jag inte att hon klarar av att vare sig vara på sjukhuset eller att ha denna hostan under en allt för lång tid. Jag har lite smått börjat förbereda mig mentalt på att det kanske inte är så lång tid kvar men jag hoppas ju att det inte är så utan att hon har något år kvar i alla fall. Hon är visserligen 90 år redan och har varit frisk i hela sitt liv men det känns som om allt kommer på en gång och samtidigt. Det är vid såna här tillfällen som jag är oerhört glad för att hon är en envis liten gumma.

Så även om ni inte är religöst lagda eller tror på Gud så får ni mer än gärna be för mormor ändå. Det kommer jag att göra och jag kommer hålla tummarna för att hon får komma hem snart igen.

Sliten fast på ett bra sätt

familjen,jobb,nya mål,Personligt,träning | tisdag februari 23 2010 20:54 | Comments (1)

Idag var det individuell träning för mig. De andra i gruppen var ute på stavgång men eftersom jag inte behöver vara med på det p g a min fot så åkte jag till KMTI tidigare. Sov hos föräldrarna natten till idag då var vi och gratulerade Niklas som fyllde 35 igår. Åkte därför med far imorse och blev då avsläppt vid gymet på en gång. Trodde faktiskt inte att jag skulle orka göra så mycket då jag var väldigt trött på morgonen men det gick hur bra som helst bara jag kom igång. NU däremot är jag schleten som attans. Har dessutom varit med päronen till Bergvik och handlat mat; eller ja dom har handlat mat, jag köpte bara dasspapper och makrill :-)

Mina ben känns som skumgummi för tillfället. Har världens träningsvärk!!! Men det är över imorgon – hoppas jag i alla fall. Det är ju ”bara” gruppgympa imorgon och föreläsning om kost – det ser jag fram emot. Måste packa ner papper och penna till det också, får jag inte glömma bort. Bäst att lägga ner det idag rent av.

Det är tredje veckan nu som jag tränar och jag känner mig mycket piggare både psykiskt och fysiskt, jag orkar mycket mer och jag känner mig gladare. Jag har inte vågat ställa mig på vågen här hemma än dock. Funderar på om jag ska våga det innan jag ska till dietisten eller om jag ska vänta. Ska ju dit efter dessa 8 veckor är slut. Får fundera lite på det, det finns ju fortfarande mycket tid kvar så jag hinner med det också.

Måste kolla upp lite potentiella praktikplatser också. Ska surfa runt lite nu tänkte jag och spana på vad jag kan tänka mig  göra. På återseende!!

Ensam i stan

nya mål,Personligt,shopping | lördag februari 20 2010 21:02 | Comments (3)

Idag trotsade jag vädret och åkte in till stan. Jag var i desperat behov av en ny och bra BH och eftersom jag är med i CHANGE Club så får jag ju 20% rabatt när jag handlar hos dom. Dessutom hade jag kvar av pengarna som jag fick i julklapp/födelsedagspresent som jag hade tänkt att investera i en ny BH ändå. Självklart hade det varit underbart och bara ligga under filten och se på TV eller läsa en bok idag med tanke på vädret men jag resonerade som så att det inte skulle vara så mycket folk i stan idag så det skulle gå fort och smidigt. Gissa om jag hade rätt?!?!?

Inne på CHANGE hade jag inte mindre än 2 expediter som hjälpte mig och dom var underbara båda två. Otroligt duktiga på sina jobb och dom var verkligen inställda på att hitta en BH som satt bra och som passa mig. Efter att ha provat en 7-8 olika modeller så kom vi till slut fram till en som satt bra och som såg bra ut.

När jag kom dit så blev jag mätt, vilket jag inte blivit förut i butik; jag har ju mätt hemma men inte vetat om jag mätt rätt och så där. Mitt midjemått var 100-105 cm vilket även stämde när jag mätte hemma. Under hela tiden som jag haft BH storlek större så har jag haft 90D vilket aldrig egentligen har känts bra då kuporna har känts för stora beroende på vilken modell jag har haft förstås. Tydligen så har jag gått runt med för stor kupstorlek, för stort omfång och för dåliga modeller helt enkelt.

Den nya BH’n är en 85I!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det låter SUPER stort men den sitter perfekt!!! Köpte en svart full kupa och jag är jätte nöjd!! Nu ser jag fram emot nästa inköp där :-) Rekommenderar ALLA som använder BH att köpa där för dom är verkligen proffesionella ända ut i fingerspetsarna och de ger 100% för att hitta det som passar dig bäst. Ville gärna köpa trosorna till också men det får bli en annan gång.

Strosade runt lite i stan och tittade på kläder. Vill så gärna ha en ny tröja men jag vet inte riktigt vilken så det får bli vid ett senare tillfälle. Skulle vilja åka till Mariebergs Köpcenter och B’chic affären (Moderiktiga damkläder i stora storlekar). Kanske finns något där som kan passa om det inte är för ”tantigt” vill säga. Annars finns ju de vanliga butikerna där också som KappAhl o så där. ELLER varför inte en tur till Stockholm och kolla deras utbud på större storlekar – det hade varit kul också förstås.

Nej nu började Melodifestivalen hör jag. Dags att krypa ner under filtarna och mysa. Kram på er

Mat + en video

Jobbigt,musik,nya mål,träning | fredag februari 19 2010 19:45 | Comments (0)

Egentligen så borde jag antingen laga mat eller äta mat just nu men jag har ingen aning om vad jag vill ha och inte känner jag någon större lust att laga mat heller. Svårt det här med mat över huvudtaget tycker jag. Jag har mat i frysen men det gäller ju att komma ihåg att ta upp mat på morgonen också så att det hinner tina ordentligt. Nu glömde jag bort det i morse och när jag kom hem. Jag kan ju inte skylla på någon annan än mig själv det vet jag men vad fan!!!! Är himla sugen på en Grilled Chicken Subway dock men inte tänker jag åka in till stan bara för den sakens skull inte. Vill även gå på bio – har inte varit det sen i somras när jag såg Harry Potter med kusin och syster. Kanske gör det till veckan efter jag fått lite pengar som tröst efter att ha betalat alla jävla räkningar som har lagts på hög den här månaden, om jag nu har några pengar kvar överhuvudtaget vill säga. Grymt mycket som ska betalas den här månaden och allt p g a Handels som har varit så underbart snälla med att ge mig inte mindre än 3 räkningar den här månaden. Tror dom att man är gjord av pengar när man är arbetslös tro??? Det är visserligen inga stora summor om man ser dom enskilt men sammanlagt så blir det ju en del PLUS att jag ska betala medlemsavgift till dom utöver de andra. Icke tycka om!!!!! Sen har jag ju alla andra räkningarna också on top of that så att säga…..

Tänkte på Handels när jag tränade idag och boxades lite. Min partner, Lisbeth, fick ont i handen för jag tog i *hihi* Var ju inte meningen precis men det var riktigt skönt att slå ut lite ilska måste jag säga. Det ska bli en mycket intressant månad, Mars. På någon underligt sätt ska det väl gå ihop men jag vet inte riktigt hur. Blir väl till att pendla från Fif med pappa kanske för att spara lite på maten eller nåt. Vill inte det men har man inget annat val så får man göra det man måste. Återstår att se antar jag. Håller tummarna för att det ska funka i alla fall.

I helgen blir det väldans lugnt. Pappa frågade om jag ville hjälpa till på Fårfesten i Kil imorgon men även om det skulle vara kul och så där så vet jag inte riktigt hur länge jag skulle orka vara där med tanke på min ull allergi. Kanske skulle ha gått ett tag men bara genom att vistas hos min farbror och hans fru i en timma så känner jag av allergin (och då har dom ändå fåren i lagårn men material inne i huset plus en katt, eller om det är två….). Så pappa får åka dit själv och hjälpa till så är jag hemma hos mig och slappar på soffan istället :-) Skulle behöva in till stan en sväng och inskaffa en ordentlig BH då jag på något sätt lyckats tappa bort min svart och den vita är näst intill färdig att skrotas. Fast det ska ju bli oväder här imorgon sägs det och då vet i sjutton om jag har någon större lust att gå ut. Får se hur det är när jag vaknar och om jag orkar gå ut. Har varit väldigt sliten den här veckan dels av träningen och dels av att det är den tiden i månaden. Skönt med helg nu med andra ord. Måste komma ihåg att tvätta tränings kläderna också.

Bjussar på en skön Äppelknyckarjazz
YouTube Preview Image

Girl power

böcker,nya mål,träning | tisdag februari 16 2010 21:31 | Comments (0)

Har tittat på andra delen av The Biggest Loser finalen precis och Ali vann!!!!! Det blev som jag trodde :-) Kanon bra det!! På tiden att det blev en kvinna som vann tycker.

Idag hade jag möte med Lotta som är friskvårdskonsulent på RIV. Vi pratade lite om mina problem, hur länge jag varit arbetslös, vad jag jobbat med tidigare, vad jag vill i framtiden och lite annat smått och gott. Vi disskuterade också min övervikt och att jag har gått in för att gå ner i vikt och må bättre. Det visar sig att Lotta har jobbat väldigt mycket med personer som varit tvungna att gå ner till en viss vikt för att få genomgå en gastric bypass så hon kan det här med viktminskning. Inombords gjorde jag glädjeskutt när hon berättade det här :-) Äntligen kommer jag att få den hjälp som jag behöver och som jag hade hoppats att min dietist skulle hjälpt mig med. Från och med idag så kommer min huvudsakliga träning att bestå av konditionsträning; d v s cykling, gåband och crosstrainer utbrett på 40-45 minuter. Självklart kommer jag också att försöka, i den mån som jag orkar, att köra lite styrka också för att stärka ryggen framförallt men också köra lite sit-ups. Sit-ups kan jag göra hemma också om jag inte skulle orka på gymet, jag har ju ändå en yogamatta i garderoben :-)

Då jag kommer att träffa Lotta dagligen, bortsett från helgerna, i 8 veckor så kommer ju hon se om något ändras och är det något jag undrar över är det ju bara att fråga. Dietisten har jag ju ”bara” träffat en gång i månaden och jag har heller inte riktigt fått den hjälpen som jag hade förväntat mig. Självklart är det ju också upp till mig själv att be om den hjälp jag vill ha och behöver men samtidigt så är det också hennes jobb att ge kreativa förslag och erbjuda diverse medel som behövs för viktminskning.

Av Lotta fick jag lite förslag på veckomatsedlar att ha till hjälp för att underlätta kosten plus att jag fick låna ett häfte som heter ”Bra mat för alla” av Margit Eliasson (dietist), Brita Karlström (docent) och Bengt Vessby (professor). Den innehåller hälsosamma tips och råd för viktminskning utan någon som helst diet eller några konstigheter. Det gäller att lägga om sin livsstil och äta nyttig husmanskost, kort och gott. ”Bra mat för alla” finns att köpa på Apoteket om det är någon som är intresserad. Jag kommer garanterat att köpa den när jag får pengar och den kommer att bli min husgud i framtiden :-) Kommer dessutom att låna ut den till min käre far *hihi*

Imorgon är det gympapass och avslappning på schemat. Kommer att värma upp med gåband 25-30 minuter innan och absolut inte glömma ta på mig t-shirten över linnet. Det är så förbaskat kallt på nedre plan så även om jag svettas så är jag ändå kall och det sitter i ännu. Ska ta mig en kopp te nu och titta lite på TV innan det blir sängen.

« Föregående sidaNästa sida »
Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu