Om det är någon som missat denna blogg så titta in hos Abbe - jag lovar att du inte kommer ångra besöket. Abbe är en stor liten kille som redan vid 4 års ålder genomgått mer än vad många gör i hela sitt liv. Han föddes med ett hjärtfel, en kromosonavvikelse som kallas Catch22. Han har opererats fler gånger än en människa borde behöva och just nu väntar en svalglambåoperation. Personligen kommer jag på sätt och vis sakna Abbes nuvarande tal men samtidigt så kommer det garanterat rinna tårar den dagen man får se en video på Abbe där han pratar riktigt bra.

Det senaste inlägget hos Heja Abbe handlar om Sixten, en liten kille som precis nyligen har opererats för svalglambå och det var en lyckad operation, än så länge. Dock inte helt utan några komplikationer efter uppvaknandet men Sixten är nu hemma igen. Återigen sitter man här med tårar i ögonen och känner hur det värmer i hela kroppen; ni vet när det känns så där härligt kärleksfullt och man blir verkligen  genuint glad över något. Nästan så att man får en känsla av nyförälskelse En underbar känsla helt enkelt!!

I övrigt idag så väntar jag på rörmokare som är här för att fixa trasiga element. Dom är hos min granne, någon av dom, så jag hoppas de kommer snart. Jag har fyra element hos mig, ett är inte på men det är det som genererar värme i min lägenhet. De som är på är iskalla. Det var lite över 20 grader här i går kväll – det är allt för kallt för mig och framförallt på vintern. Jag vill ha runt 22 grader vid den här tiden på året, gärna lite varmare ändå. Man ska inte behöva sitta inne och frysa tycker jag. Gör inte mina leder något bra alls, inte undra på att man har mer ont än någonsin. Nej nu får det blir lite gröt och sen kaffe tror jag bestämt.

Så marsch iväg och läs Heja Abbe nu

Jag har en släkting och en kompis som båda har njur sjukdomar. Min kompis, M, har genomgått transplantationer men hon behöver ändå ny njure igen. Hon är nåt år yngre än mig och har spenderat större delen av sitt liv på sjukhus. Utan ny njure så kan det gå riktigt riktigt illa.

Via Heja Abbes sida så hittade jag Citronfjärilen. Johanna heter tjejen som skriver på Citronfjärilen och hon har Cystisk Fibros (CF). På grund av sin sjukdom så har hon startat en kampanj. Den 25 September har filmen Allt för min syster bio premiär i Sverige. Filmens centrala fråga handlar om blod-, benmärg- och organdonation. Vad Johanna gjorde var att kontakta sin lokala biograf och frågade om hon fick ställa dit en låda med donationskort lagom till premiären.
Jag funderar själv på att göra detsamma. Det ÄR viktigt att ta ställning. De som ser filmen kanske inte har gjort det ännu och förhoppningsvis så får filmen dom att tänka om, att tänka ett steg längre; tänk om det var min syster det gällde?

Jag har tagit ställning – gör det du också!!

Donationsrådet
Socialstyrelsen