Det är väl så det känns måste jag säga. Var ut och gick med kusin V nu ikväll. Vi gick en timma och även om det inte gick speciellt fort så var det alltid en början. Det kommer att ta ett tag innan jag känner att jag klarar av att ”power walka” som ju faktiskt är det bästa sättet att bränna kalorier och allt vad det heter. Och så fort jag kommer in i det hela så åker stavarna med också. Dom står ju i hallen och bara väntar på att få luftas. Stackarna har inte fått friskluft på år och dar.

Imorgon blir det vila och på Onsdag kväll är det dags igen Ser redan nu fram emot det. Skönt att äntligen få någon med mig ut och gå faktiskt. Det har alltid varit annat som hela tiden kommit iväg tycker jag när jag vill ut och gå. Bra att kusin V är med på noterna och hakar på, tack för det!! Känns så mycket lättare att ge mig ut när jag har någon med mig och jag måste komma ihåg att säga till henne (om hon nu inte läser det här innan jag hinner säga det) att hon får tvinga ut mig även om jag absolut inte orkar, vill eller vilken annan ursäkt jag än må ha.

Efter att jag lade om min kost till vegetariskt så har jag inte riktigt känt mig som mig själv. Jag vet att jag inte får i mig all näring som jag borde, det är liksom något som saknas jag kan bara inte komma på vad det är. Har känt mig hängig, trött, seg, orkeslös. Lite som att jag gått runt i en bubbla utan syre tillförsel om någon nu skulle veta hur det känns. Ringde därför till reumatologen förra veckan och frågade om jag kunde gå iväg och ta prover redan denna veckan istället för i Oktober som det var tänkt. Min misstanke var järnbrist vilket jag haft förut och då kändes det något liknande som det gjort på sista tiden. Får provsvaren senare i veckan så vi får se vad dom säger då. Det kanske inte är något alls men då vet jag åtminstone att jag inte behöver käka järntabletter för det tycker jag inte om alls.

Ska träffa mig dietist på Onsdag så jag ska prata med henne om det. Har skrivit ner lite saker som jag ska ta upp angående min nya kost. Vet ju rätt lite om det ändå även om jag vet en del. Finns ju väldigt mycket att läsa om det på nätet och jag har läst i en kokbok med enbart vegetariska recept så där har jag lärt mig en hel del.
Jag skulle väldigt gärna vilja gå en matlagnings kurs i Vegetarisk matlagning men det är så dyrt tyvärr.

Sen så har jag funderat en hel del om vissa saker den senaste tiden men det tar vi en annan gång kanske…..Nu ska jag mail Terese

I kanske en veckas tid nu så har jag börjat att läsa Vimmelmammans blogg. Det är Lotta Grey, vimmel reporter på Se & Hör, gift med Threst och mamma till Lennox. Maj 2008 fick Lotta beskedet att hon har tjocktarmscancer. Hon opererades och genomgick cellgiftsbehandling i sex månader. Läkarna upptäckte att cancern spridit sig till levern och i mars 2009 var det en ny operation.

Jag måste säga att det är inspirerande för mig att läsa bloggar som Lottas. I ett av hennes senaste inlägg skrev hon om J, en tjej som, precis som Lotta, har drabbats av tjocktarmscancer men även bukspottkörtelcancer. Lotta besökte J på SÖS i Stockholm. J berättade att hon kanske bara har månader kvar.

Just om orden, bara månader kvar, gör så otroligt ont att höra. Jag har själv hört dom och även då handlade det om cancer; leukemi och ryggmärgscancer. Det är svårt för man vet aldrig riktigt hur man ska reagera eller vad man ska säga. Vad man än gör eller säger så försvinner ju inte sjukdomen, livet blir inte lättare och även om man lyckas säga något och får ett leende eller ett tack tillbaka så finns ju fortfarande vetskapen om att cancern fortfarande finns kvar. När jag fick höra orden så fanns det inte mycket jag kunde göra. Jag satt här i Karlstad och min kompis fanns i Michigan. Allt jag ville var att krama om och berätta hur älskad hon var. Att jag aldrig skulle glömma bort henne, alltid bära med henne var jag än är, att hon skulle lämna ett stort tomrum efter sig, att jag var otroligt lyckligt lottat som fått lära känna henne och fått ha tagit del av nästan 10 år av hennes liv.

Tomrummet är stort och det går inte en enda dag utan att jag tänker på Laura, hennes man och deras tre barn. Jag tänker ofta på hur dom har det och framförallt hur barnen mår. Dessvärre har jag ingen kontakt med maken, känner honom inte alls och har bara träffat honom en gång.

Att bara finnas till och lyssna, stötta och trösta är nog det enda man kan göra vid sådana här tillfällen. Sjukdomen är inget man kan göra åt men att få någon att le, skratta och glömma allt det tråkiga för en stund kan alla göra. Om du har någon i din närhet som du vet skulle behöva just detta; tveka inte!! Åk dit och bara umgås en stund.

Puss och kram på er alla goa

Detta är enligt Räddningsverkets hemsida

Hörde ni också signalen idag vid 15.00? Även om jag VET att signalen kommer första helgfria måndagen i September så hoppar jag till varje gång i alla fall. Disskuterade det hela med min käre far på msn och jag började googla om detta. Pappa påstod att det var första måndagen varje månad medan jag sa att det bara var första måndagen i Mars och September. När jag googlade fick jag fram detta svar via wikipedia Signalen Viktigt meddelande testas fyra gånger per år, första helgfria måndagen i mars, juni, september och december, klockan 15.00.

Jag hör signalen bara i Mars och September – hur ofta hör ni den?

Har haft små äckliga envisa banan flugor här hemma ett tag och inte riktigt förstått var dom kommit från. Jag har ingen mat eller frukt som legat framme som kan ha varit orsaken. Det skulle kunna vara mina vissna blommor i köksfönstret förstås så dom slängde jag idag. När jag skulle sätta mig vid datorn så hade jag ett papper som låg o skräpade och skulle slänga det i papperskorgen. DÄR hade vi källan till ohyran!! Kom på att det förmodligen låg ett gammalt bananskal och äppelskrutt där i. När jag drog ut korgen så var det som om ett stort svart moln som attackerade mig – fy fasen vad det var äckligt!!!!!!!!!!

Påsen är nu slängd, de flesta flugor är borta (dödade dom med radar sprej *hihi*) så nu måste jag bara ha tåla mod nog att få bort resten också. Ättika och diskmedel funkar ju men jag kände inte för att köpa ättika förut. Det blir bara stående ju och det känns som bortkastade pengar. Det borde finnas pytte flaskor med ättika eller vinäger (som också funkar bra) för såna här tillfällen. Men men tålamod får det bli och en massa radar – funkar det med

Just nu äter jag plommon. Tömde nästan mamma o pappas plommon träd igår när jag var där Fick mig säkert en halv liter och tänkte väl inte på att jag skulle behöva äta upp alla också. Man blir ju lätt lite lös i magen av plommon då Så om du bor i närheten och vill ha några plommon – hojta så är det bara att komma o hämta dig en påse Ring först så att jag vet att du kommer dock.

Imorgon ska jag till Lernia, sista veckan där. Tänk att det redan gått 6 veckor sen jag började. Tiden går fort när man har kul eller något sånt. Inte ett enda jobb har jag sökt under denna tiden men å andra sidan så finns det inga jobb att söka heller tycker jag. I alla fall inte något som passar mig men men det  blir nog bra i slut ändan ändå.

Bifogar bild på min fleecejacka som jag köpte på Oxhälja. Plus att ni får se min nya frisyr som jag skaffade för någon vecka sedan.

Igår var jag med Jessica, hennes mamma och moster till Oxhälja. Det var helt ok i början för det var lite mindre folk då. Klockan var väl runt 11.00 eller nåt sånt när vi kom dit. Det duggregnade mest hela tiden tycker jag men det är ju ingen idé att gå med paraply på ett sånt ställe. Jag försökte men det var ingen idé så det lade jag ner och drog upp luvan på min tröja istället

Hade inte så mycket pengar med mig men köpte en röd/svart fleecejacka, två DVD-filmer och kokosbollar till mamma och pappa. Hittade supersöta tröjor och byxor för småttingar. Det finns ju smått i närheten som det skulle passa till så blir det Arvika marten och dom finns där så kanske jag slår till *hihi*

Var kanon trött efter att ha spenderat ett x antal timmar i Filipstad. Tittade på Annie efter jag ätit mat och sen gick jagoch lade mig vid 23. Vaknade strax före 10 imorse efter att ha sovit som en stock hela natten. Var upp på toan och gick o lade mig i en timma till innan jag kände mig utsövd och redo att ta mig an Söndagen

Åkte till Forshaga och ett besök hos mormor och middag hos föräldrarna. Fick fisksoppa där *mums mums mums* En av mina favoriter

Men nu är jag hemma igen. Har precis pratat med min syster och fått hela deras New York weekend återberättad för mig Lite smått avis på att dom varit där och det blev ju inte bättre när hon sa att dom varit på Dunkin Donuts. Jag som ÄLSKAR Dunkin Donuts!!!! Och syrran vet ju det också så hon hade allt kommenterat det för J när dom var där *fniss* Så nu vill jag dit igen. Inte bara för att äta DD förstås men bara att få åka tid och inte vara så turistig som jag var sist. Bete mig mer som en New Yorker liksom Skulle vara så coolt och se både musikal, hockey och baseball där. Eller basket

Snipp snapp snut nu var sagan slut

Tack mina goa vänner för att ni finns och står bakom mig. Jag kommer förmodligen skriva fler såna inlägg för det är inte roligt just nu. Alls………

Puss o kram på er alla!!

Så känns det faktiskt. Jag har läst samma kapitel tre gånger i den där förbenade boken men jag fattar ändå inte ett dugg. Jag fattar inte vad det är jag ska kunna heller. Blir bara så himla less på allt. Känner mig dum som inte fattar. Visst jag har inte läst mycket ur boken men det känns ju inte som om det blir lättare ju mer jag läser heller. Och inte har jag direkt någon som jag kan be om hjälp heller, någon som kan förklara för mig vad det hela handlar om. Antar att det bara är att bita ihop och fortsätta läsa men just nu är motivationen lika med noll.

Sen så är jobb- och utvecklingsgarantin snart slut. Tror det bara är nästa vecka kvar faktiskt. Ingen av mina handläggare, vare sig den gamla eller den nya, har svarat på mina mail och inte när jag ringer heller. Funderar på om dom är på semester båda två. Jag har ingen aning om vad som händer när det är slut. Är det liksom bara tiden på Lernia som är slut och garantin fortsätter eller blir man ”utslängd på gatan” utom någon som helst ersättning?
Allt känns så himla ovisst och jag orkar bara inte bekymra mig mer om hur jag ska klara av ekonomin varje månad. Att själv kunna betala min hyra, lån och räkningar är en enorm befrielse för mig och jag klarar inte av att be mamma och pappa om hjälp varje månad. Jag har så enormt dåligt samvete för det trots att jag vet att jag inte behöver ha det men jag är sån; jag får dåligt samvete för det mesta som inte känns ok (vilket är rätt mycket hos mig).

Sen att jag har en massa fula fläckar överallt och ont i hela kroppen hjälper inte direkt. Att försöka gå ner i vikt när man mår dåligt är inte lätt men jag försöker så gott jag kan. Sen jag började hos dietisten, i februari, har jag tappat 3.2 kilo och det känns bra. Hade gärna viljat tappa ytterligare ett till nästa gång jag ska dit (16/9) men det går segt nu. Har stått på samma vikt i flera veckor. Visserligen kommer dom inte att försvinna så länge jag inte rör på mig men jag har faktiskt cyklat lite på min träningscykel i den mån jag har orkat. Det är ju händerna och axlarna som är värst och dom cyklar jag ju inte med direkt.

Känner för att gå ut och äta och en bio efteråt men det har man ju inte råd med. Vill ut och resa, åka till någon varmt ställe och må gott. Tre veckor på Gran Canaria skulle sitta fin fint just nu men även då behöver man ha pengar och ja, som sagt vi vet ju hur det är med det nu för tiden.

Varför ska pengar ha en sån stor betydelse för???????

Har hittat lite gamla kort på  datorn också har jag ju för ett tag sen scannat in diabilder från när jag var en liten skit Tänkte jag skulle dela med mig av några.  Var man inte söt och oskyldig på den tiden?

Klicka på bilden för att se den i större format

En dag att minnas. Åh dom var så fina både Jessica och Patrik och dotter Saga var gudomligt söt Blev lite mycket för henne några gånger men det är inte så konstigt. Att knappt vara 3 är inte så lätt en sån dag.

Jessicas klänning var så otroligt vacker!! Och hennes håruppsättning var också jätte fin; röda rosor och vita pärlor hade hon. Buketten bestod av vita och röda rosor. Festen efteråt var jätte skoj och maten var fantastiskt god. Jessica och några vänner hade gjort den själv!! Det var mycket och man blev kanon mätt.

Många presentkort fick dom; på ticket och ikea men även lite andra presenter.

Imorgon Lördag ska jag på bröllop. Inte direkt varje dag man är det Ska bli jätte kul. En kompis, Jessica, från gymnasietiden som ska stadga sig på allvar efter nästan tio år tillsammans med sin Patrik.

Så nu är det dags att lägga kameran på laddning, fixa i ordning presenten, leta fram kläderna, lägga fram paraplyet och sen blir det en film innan läggdags.

Kram,
emsi1981