Sent igår kväll fick jag en orolig, olustig känsla i hela kroppen och den vägrade försvinna. Jag satt och tittade på TV och tänkte att det kanske var något jag hade sett som gjorde att känslan dök upp men förstod inte vad det skulle vara. Melodifestivalen och Animal Planet program är inte speciellt läskiga liksom. När jag väl gick och lade mig så satt känslan fortfarande kvar och jag kunde inte somna. Jag brukar vanligtvis bli väldigt trött av att läsa på kvällen så jag provade det men jag kunde inte koncentrera mig alls och då var klockan nästan 03.00.
Släckte lampan och lade mig till rätta, tänkte att om jag bara kan slappna av så kommer nog tröttheten till slut. Efter mycket snurrande och bökande så lyckades jag somna men jag vaknade ofta under natten.
Det skumma var att jag absolut inte, hur mycket jag än försökte, sluta tänka på mormor!! Vaknade vid halv tio på förmiddagen och det var ingen större idé att ligga kvar så jag gick upp och väntade med att ringa mina föräldrar tills jag visste att dom hade pratat med mormor.

Efter samtalet med pappa så funderar jag på om det var något slags undermedvetet eller något annat mystiskt som gjorde att jag inte kunde sluta tänka på mormor och fick den där känslan. Det visade sig att mormor hade blivit dålig under natten och både kräkts och haft diarre och vid lunch skulle få åka till Lintjärn (sjukhem i Forshaga) för att få konstant tillsyn. Hon är ju inte så dålig så att hon behöver stanna där en längre tid men så pass att hon behöver någon som kan titta till henne oftare än vad hemtjänsten kan. Plus att när hon larmar så kommer det personal snabbare än vad hemtjänsten kan också.
Hon ska träffa läkaren på Tisdag, vilket var bokat sen tidigare i veckan, och efter det är hon förhoppningsvis så pass bra att hon får åka hem. Känns bra att hon får den hjälp som hon behöver och min oroliga känsla har försvunnit helt och hållet. Kusligt sa Bill – Kusligt sa Bull

Annars så håller jag fortfarande på och städar här hemma. Får ta det i omgångar liksom då det gör ont både här och där när jag håller på. Nu är det dammsuget i alla rum utan bad- och sovrum. Bad rummet ska jag ta under veckan och dammsuga tror jag. Ska ställa undan allt som jag envisas med att dra fram där inne först
Sovrummet  är nog det största projektet. Har inte dirket någonstans att ställa sakerna på och mycket kan jag plocka undan/kasta också men i dagsläget har jag inte något att lägga det i så et får se ut som det gör tills jag känner att jag har råd att åka till IKEA och inhandla det jag behöver. Sen ska jag ju tapetsera om här inne också vilket ska bli ett projekt fram mot våren är det tänkt. Det ska bli vitt och en fondvägg med svart tapet med lite blommönster i. Tror det kommer att bli kanon bra!!
Ska även ha vitt i hallen så att den känns lite större. Tänkte skaffa en hög golvlampa till hallen också. Plus en ny taklampa till ”lilla hallen” (där skorna och jackorna är). Köket kommer också gå i vitt med någon slags väggdekor. Köksluckorna måste målas om, vill ha upp vitt kakel ovanför arbetsbänken och måste då också skaffa någon slags kakeldekor i vitt för att täcka de beigea plattorna bakom spisen.
Vita taklister till vardagsrummet behöver jag + någon fräck färg/tapet till fondvägg. Funderar lite smått att ta någon färg eller dekor till väggen som är vid badrumsdörren men har inte bestämt det ännu. Får se hur det känns och blir när jag väl kommer dit.

Shabby Chic byrå från www.gnetagalten.se

I hallen har jag en byrå som är lite tråkig men jag tycker ändå om den otroligt mycket. Tänkte faktiskt måla om den!! Först ska den grundmålas med en svart färg (alternativt en riktigt mörk brun färg) och sen ska den vit målas. När det har torkats så ska jag gå löss med sandpapper och göra den lite sliten. Lite shabby chic stuk som är sååååå snyggt!!
I slut ändan så kommer den se ut något så här:

Smidd handtag från IKEA (2-pack för 35:-)

Ska skaffa nya hantag också – några som passar både på byrån och i köket så det matchar lite Funderar lite på

Skulle inte dom passa tror ni?? Personligen tror jag det skulle bli snuper snyggt!!!

Igår tog jag en promenad till pappas jobb för att leverera medicin som jag hade tagit ut till mormor. Det tar 30 minuter att gå rån Norrstrand till Karolinen, där han jobbar, om man går via Sundsta och förbi Statshotellet. En kanske 20 minuter så fick jag jätte ont i höger höft och det strålade ner i hela benet. Det är andra gången jag får ont där när jag är ute och går och jag förstår inte varför; det gör ju inte ont annars. Efteråt däremot så satt smärtan i hela kvällen och till slut fick jag smörja in höften, en bit ner på låret och upp i midjan, med Orudis salva och lägga på en ganska varm vetekudden. Efter en halvtimma - 45 minuter så lindrades det och jag kunde gå normalt utan att halta.

Ska ta upp detta med sjukgymnasten på KMTI när jag kommer dit på Måndag (om jag får träffa henne då). Det ska bli intressant om det kommer att kännas på samma sätt när jag tränar eller om det inte belastas på samma sätt då. Det kan ju vara så enkelt som en muskel som jag inte visste jag hade eller att en nerv kommer i kläm på något sätt. Hoppas att det går över i alla fall då det hindrar mig från att ta längre promenader. Så nu när jag är bättre i vänster fot så har det hoppat över till höger höft……ska jag någonsin få känna mig normal och kunna motionera på vanligt sätt??
Visserligen vet jag om att med artriten så kommer smärtan, det är det ingen som behöver påpeka för mig, men det skulle vara helt underbart att för en gång skull inte behöva ha ont och tänka på att ”idag kan jag bara gå till Konsum och tillbaka för jag det gör ont i höften/foten/knät/vad det nu än är”!!! Hoppas innerligt att när jag väl kommit igång med träningen att det ska bli lättare med värken också; att kroppen kommer att må bra av att träna och den inte ska falla ihop totalt. Självklart hoppas jag också att träningen ska påverka vikten och med rätt motionsform samt nyttigare mat så kommer kilon att försvinna. Mitt mål just nu, innan allt har kommit igång ordentligt, är att 5 kilo är borta till sommaren. Det skulle vara så otroligt skönt!! Då ser man liksom ljuset i tunneln på något sätt och det blir en sporre att fortsätta i samma takt och få bort fler kilon. Det här året så siktar jag på -10 men å andra sidan så är allt över -5 en klar bonus.

Idag kan jag inte påstå att det händer speciellt mycket. Borde städa på toaletten, dammsuga, plocka i sovrummet, skura golven, dammtorka hyllorna i sovrummet och en massa massa annat men det är en sån där dag då man aldrig riktigt vaknar och allt går i slow motion. Jag hoppas på en produktiv dag imorgon istället. Då MÅSTE jag tvätta av mina gympaskor, packa väskan, bestämma vad jag ska ha på mig till Pernilla på Måndag, skriva grattis kortet till P och fixa något som jag kan värma till lunch på Måndag innan träningen.

Nu ska jag dock fortsätta att kolla kakel, tapeter, färg och annat skoj på nätet medan jag kollar igenom Mia Mäkilä’s blogorama!

och förbered dig på en lång uppdatering

Julveckan började med shopping med min syster, ett 7 timmar långt besök på akuten, morfin tabletter, illamående och paketinslagning.

  * Jag och min syster hade planerat in en shoppingtur på stan för att inhandla de sista julklapparna på Måndag den 21 December. Shoppinging gick relativt bra, lagomt med folk och inköpen flöt på bra. Trots att jag hade vänsterhanden inlindad och extremt ont så bet jag ihop för att få det avklarat. Efter shoppingen blev vi hämtade av vår far som skjutsade oss till akuten. Tillsammans under dagen togs beslutet att jag var tvungen att uppsöka läkare och då jag inte kunde få hjälp från reumatologen (de hade så mycket att göra så det gick inte för sig och på rådgivningen fick jag veta att jag skulle vänta tills 16.00 för att sen bli hänvisad till akuten) så fanns bara akuten kvar. Visst kunde jag gå till vårdcentralen på Gripen men sannolikt hade jag inte fått hjälp där heller. Min hand hade ju trots allt varit svullen och ”ur funktion” i två veckor och jag hade absolut ingen lust att spendera hela julen i mer smärta än normalt. Självklart vet jag att inflammationer, svullnade och ömmande leder tillhör sjukdomen men detta var något utöver det vanliga. Kortisonsprutan jag fått veckan innan hade inte gett något effekt alls utan det kändes värre än någonsin. Väl på akuten så var det jag och resten av länet kändes det som. Enormt många ben- och armbrott till följd av halt väglag så väntan blev lång, hela sju timmar. Däremot så när jag väl fick träffa läkare så gick det ganska fort. Blev undersökt av både medicin- och ortopedläkare. Båda oerhört trevliga och att ortopedläkaren var snygg gjorde det hela mycket trevligare
Inflammation trodde de inte på då handen var iskall, de testa om de kunde vara infektion så ortoped läkaren stack in en tjock nål i handleden mellan benbitarna där. Ont som fasen gjorde det innan men detta var inte speciellt skönt och inget jag rekommenderar. Ingen vätska uppstod så infektion uteslöts också.
Fick efter det återigen träffa medicinläkaren som under tiden hade pratat med en reumatolog i Örebro men de kunde inte riktigt komma underfund med vad det kan ha varit för fel så jag blev hemskickad med recept på morfin tabletter samt fyra i handen.
Dagen efter så tog jag en morfin tablett och blev super glad!!!! Hela huset snurrade och illamåendet kickade in så jag gick och lade mig vid halv tio medan mina föräldrar slog in julklappar.

Morgonen därpå, den 23/12, brakade hela helvetet löst.

   * Efter en ganska så jobbig natt med smärta och relativt lite sömn så vaknade jag vid fem-halv sex snåret då ett toalettbesök behövdes. Min mamma utförde detsamma men hon mådde också illa och frös nåt fruktansvärt. Det dröjde inte lång stund förän hon kräktes och sen blev det bara värre. Hon hade en rejäl frossa och panodilen som hon tog fick hon upp. Då mamma drabbas av urinvägsinfektioner på löpande band misstänkte vi att det var det som spökade då hon hade kännt av det tidigare under veckan. Pappa ringde till reumatologen, där han två dagar tidigare fick till svar att ”vi har så mycket att göra så läkaren har inte tid att skriva ut recept”, nu fick prata med en sköterska som känner mamma väl och som tog tag i saken på en gång. Det tog inte så lång tid innan hon ringde tillbaka och talade om att recept fanns på Apoteket. Jag stannade hemma medan pappa åkte upp till byn för att hämta medicinen. Normalt så har jag inga problem med att folk kräks men tycker självklart att det inte är speciellt trevligt. Däremot när jag är själv med min mamma som är jätte dålig och inte har något att få upp utan det enbart kommer en massa blod så fick jag panik!!! Som tur var så kom pappa hem precis då så han fick ta över. Själv låste jag in mig på toaletten och tårarna bara rann på mig. Har aldrig varit så rädd som jag var då!!! Vi ringde till rådgivningen och de skickade en akutbil. Jag åkte med mamma och pappa kom efter.
Efter några timmar så skulle pappa hämta min syster, som hade spenderat några dagar med sin pojkvän hemma hos honom, som kom med tåget så jag blev återigen ensam med mamma i ett rum på akuten. Jag satt bredvid mamma när hon sa något och jag bröt ihop igen. Visade sig att jag hört fel. Mamma sa ”Jag vill vända på mig”. Jag hörde ”Jag vill ta livet av mig”. Får skylla på att jag var trött, hungrig, chockad och ganska borta. Vid första anblicken skulle man nog kunna tro att det var jag som där för hjälp så som jag såg ut
Efter många tester och provtagningar kom de fram till att förutom urinvägsinfektion hade mamma blödande magsår, njurvägsinfektion, blodförgiftning och en kraftig infektion i hela kroppen. Inte konstigt att hon var dålig!!
Så 2009 var julen lite annorlunda. Som tur är firar vi ju med kusinerna och morbröderna hemma hos mormor varje år så jag och min syster var inte helt själva hemma. Pappa och mamma ”firade” på sjukhuset och var där i en vecka innan hon fick klartecken för hemfärd. Julafton firade vi tillsammans strax efter nyårsafton. Så 2010 firar jag julafton två gånger Annorlunda helt klart men det var skönt när allt var över.

Efter regn kommer solsken

    * Den 22 Januari 1920 föddes min mormor 22 Januari 2010 fyllde hon 90 år och är, nästan, lika mycket krutkärring nu som hon alltid varit!! Jag, min syster och hennes pojkvän åkte och firade henne på födelsedagen. Vi hade med oss presenter, blommor och fikabröd. I lördags, den 23′e, var det släktkalas för tanten hemma hos mina föräldrar. Morbröder med fruar, kusiner med respektive och kusinbarn kom hit för att fira jubilaren. Vi hade ordnat så att mammas kusin, Evy, och hennes man, Evert, kom hit. Mormor visste ingenting och hon blev extremt överraskad och jätte glad när hon såg att dom var här. Hon hade absolut inte föreställts sig att dom skulle komma. Det hela resulterade i att mormor förklarade det som hennes bästa födelsedag någonsin Är mormor glad så är vi andra också glada.

Också har ju jag fyllt år men det talar vi inte om Idag är det den 25 Januari och jag skulle egentligen ha påbörjat min arbetsträning på Pappersarken. Tyvärr blev det ändrade planer. Lena, som äger butiken, har ibland hoppat in och jobbat på dagis. Dagarna innan jul blev hon erbjuden en 70% tjänst på nämnda dagis och kände att hon inte kunde tacka nej till ett sånt erbjudande. Butiken ska hon självklart behålla men öppettiderna har minskat. Numera har hon öppet enbart Måndag och Onsdag samt varannan Fredag. Det blir inte många timmar i veckan och alldeles för lite för att praktisera på. Jag är självklart besviken men samtidigt glad för Lenas skull. Det är sånt som händer och det är bara att ta nya tag och hitta något annat.

Nu ska jag ta en promenad i solskenet tänkte jag. Bjussar på en bild från julafton

Har varit hos mamma och pappa ett par dagar och är nu tillbaka hemma hos mig igen. Fast det är bara till på Torsdag kväll för sen bär det av till Fif igen. Ska på kalas på Fredag eftermiddag och på lördag hoppas jag kunna följa med och titta på innebandymatch. Återstår att se om jag kan få någon att åka med om inte pappa och mamma vill följa med då förstås. Matchen är ju i Karlstad men jag ska ju tillbaka till Fif sen är det tänkt. Efter det blir jag nog hemma hos mig fram till jul. Även om det är skönt att få sällskap om dagarna och jag slipper laga all mat själv (och diska efteråt framförallt) så är det väldigt skönt att kunna sova i min egna säng också. Har ju lite paket som ska slås in och några kvar att köpa men det får jag stressa ihop dagarna innan julafton, i hopp om att jag får pengarna innan jul den här månaden men det borde jag ju få. Fast man ska aldrig säga aldrig liksom.

Var ju som sagt på arbetsförmedlingen förra veckan och så vitt jag vet så är allt klappat och klart nu. Har i alla fall inte hört något annat så det borde det vara. Den 25 Januari ska jag börja arbetsträna på Pappersarken i Karlstad Det är en scrapbooking butik så det passar mig alldeles perfekt tycker jag. Ska bli så otroligt skönt att få komma ut och träffa folk varje dag och få något att göra om dagarna. Jag kommer att vara där i 8 veckor och det är 4 timmar/dag som gäller. Jag och Lena, som är chefen/ägaren, har kommit överrens att om någon av oss känner att det blir för mycket, att det inte funkar så avbryts träningen och jag får hitta något annat istället. Butiken är oerhört liten och Lena har aldrig haft någon praktikant där förut utan det har alltid bara varit hon där hela tiden. Jag hoppas innerligt att vi kan stå ut med varandra i 8 veckor utan några problem men jag tror inte att det ska vara så svårt. Jag kommer i alla fall göra mitt yttersta för att klara av det. Helst skulle jag nog vilja börja nu med en gång men eftersom jag är med i Handels så får jag inte vara på praktik (eller liknande) under December och sommarmånaderna då det kan ses som gratis arbetskraft. Men nu har jag ju något att se fram emot och det gör jag verkligen!! Hoppas på att få lära mig mycket nytt och vad allt heter och är. Hoppas också på att det kommer vara någon slags kurs under tiden jag är där som jag kan vara med på. Det var längesen nu jag var med på en kurs så det vore jätte kul. Får se om jag har råd med det också då förstås men det ska jag försöka ha i alla fall. Det svåra kommer ju att vara att gå där ifrån vid dagens slut utan att köpa med sig något varje dag *hahaha* Får lämna plånboken hemma tror jag
När jag ändå är inne på ämnet så har jag uppdaterat min scrablogg.

Imorgon ska jag till min hudläkare. Ser inte direkt fram emot det men jag måste. Har inte varit där på nästan ett år så det är på tiden nu. Ska säga till om att jag vill byta läkare så att den processen sätts igång direkt. Man ska inte behöva ha ångest över att gå till läkaren och inte veta hur man mår när man kommer därifrån tycker jag. Har begärt byte av läkare för flera månader sen men det hände inget då så när jag väl fick tummen ur och ringde om tid så sa jag att jag ville ha en annan läkare. Fick då informationen att det då skulle ta ytterligare några månader. När jag påpekade att jag hade hört det förut när jag ringde sist men att jag inte hört ett ljud från dom så kunde sköterskan se att det fanns anteckning om att jag ville byta doktor och hon kunde absolut inte förstå varför det inte har gjorts något av det. Då jag verkligen behöver träffa en hudläkare så får jag helt enkelt stå ut med min nuvarande för detta besöket men efter detta så ska jag ha en ny läkare. Mådde så fruktansvärt psykiskt dålig efter förra, och första, besöket hos henne och det tänker jag inte stå ut med. Nu är det ju psykiskt påfrestande att över huvudtaget lyfta luren och boka tid.

När jag kom hem imorse, från mor o far, så hade jag fått ny granne. Jag visste om att de förra skulle flytta för det höll de på med förra helgen. Nu är det någon kille, vet inte vem eller hur han ser ut. Har lite funderingar på att börja föra statestik över alla grannar som jag har haft sen jag flyttade hit för lite över 4 år sen. Tror att det hittills är 6 grannar men är osäker. Minst fem är det iaf det vet jag. Jag tittar nästan på tavlan nere i trappuppgången varje gång jag kommer hem, även om jag bara varit till affären, för att se om det är ett nytt namn som står där. Visserligen är det en andrahands lägenhet, misstänker jag, men någon måtta tycker jag det borde vara på det hela. Det känns lite olustigt när man aldrig vet vad det är för folk som bor granne eller vad de har för umgänge. Visst det vet jag väl inte direkt med de andra heller men jag vet ändå att det är skötsamma personer då de bott här minst lika länge som jag, för det mesta längre än så. Återstår att se vad detta är för typ och hur länge han bor kvar.

Nej nu kurrar det i magen så det är dags att göra lite mat faktiskt, trots att klockan bara är strax över halv fem Får bli mannagrynsgröt senare ikväll om jag blir hungrig, vilket jag nästan garanterat kommer bli.