Igår tog jag en promenad till pappas jobb för att leverera medicin som jag hade tagit ut till mormor. Det tar 30 minuter att gå rån Norrstrand till Karolinen, där han jobbar, om man går via Sundsta och förbi Statshotellet. En kanske 20 minuter så fick jag jätte ont i höger höft och det strålade ner i hela benet. Det är andra gången jag får ont där när jag är ute och går och jag förstår inte varför; det gör ju inte ont annars. Efteråt däremot så satt smärtan i hela kvällen och till slut fick jag smörja in höften, en bit ner på låret och upp i midjan, med Orudis salva och lägga på en ganska varm vetekudden. Efter en halvtimma - 45 minuter så lindrades det och jag kunde gå normalt utan att halta.

Ska ta upp detta med sjukgymnasten på KMTI när jag kommer dit på Måndag (om jag får träffa henne då). Det ska bli intressant om det kommer att kännas på samma sätt när jag tränar eller om det inte belastas på samma sätt då. Det kan ju vara så enkelt som en muskel som jag inte visste jag hade eller att en nerv kommer i kläm på något sätt. Hoppas att det går över i alla fall då det hindrar mig från att ta längre promenader. Så nu när jag är bättre i vänster fot så har det hoppat över till höger höft……ska jag någonsin få känna mig normal och kunna motionera på vanligt sätt??
Visserligen vet jag om att med artriten så kommer smärtan, det är det ingen som behöver påpeka för mig, men det skulle vara helt underbart att för en gång skull inte behöva ha ont och tänka på att ”idag kan jag bara gå till Konsum och tillbaka för jag det gör ont i höften/foten/knät/vad det nu än är”!!! Hoppas innerligt att när jag väl kommit igång med träningen att det ska bli lättare med värken också; att kroppen kommer att må bra av att träna och den inte ska falla ihop totalt. Självklart hoppas jag också att träningen ska påverka vikten och med rätt motionsform samt nyttigare mat så kommer kilon att försvinna. Mitt mål just nu, innan allt har kommit igång ordentligt, är att 5 kilo är borta till sommaren. Det skulle vara så otroligt skönt!! Då ser man liksom ljuset i tunneln på något sätt och det blir en sporre att fortsätta i samma takt och få bort fler kilon. Det här året så siktar jag på -10 men å andra sidan så är allt över -5 en klar bonus.

Idag kan jag inte påstå att det händer speciellt mycket. Borde städa på toaletten, dammsuga, plocka i sovrummet, skura golven, dammtorka hyllorna i sovrummet och en massa massa annat men det är en sån där dag då man aldrig riktigt vaknar och allt går i slow motion. Jag hoppas på en produktiv dag imorgon istället. Då MÅSTE jag tvätta av mina gympaskor, packa väskan, bestämma vad jag ska ha på mig till Pernilla på Måndag, skriva grattis kortet till P och fixa något som jag kan värma till lunch på Måndag innan träningen.

Nu ska jag dock fortsätta att kolla kakel, tapeter, färg och annat skoj på nätet medan jag kollar igenom Mia Mäkilä’s blogorama!