Bunkra upp
och förbered dig på en lång uppdatering 
Julveckan började med shopping med min syster, ett 7 timmar långt besök på akuten, morfin tabletter, illamående och paketinslagning.
* Jag och min syster hade planerat in en shoppingtur på stan för att inhandla de sista julklapparna på Måndag den 21 December. Shoppinging gick relativt bra, lagomt med folk och inköpen flöt på bra. Trots att jag hade vänsterhanden inlindad och extremt ont så bet jag ihop för att få det avklarat. Efter shoppingen blev vi hämtade av vår far som skjutsade oss till akuten. Tillsammans under dagen togs beslutet att jag var tvungen att uppsöka läkare och då jag inte kunde få hjälp från reumatologen (de hade så mycket att göra så det gick inte för sig och på rådgivningen fick jag veta att jag skulle vänta tills 16.00 för att sen bli hänvisad till akuten) så fanns bara akuten kvar. Visst kunde jag gå till vårdcentralen på Gripen men sannolikt hade jag inte fått hjälp där heller. Min hand hade ju trots allt varit svullen och ”ur funktion” i två veckor och jag hade absolut ingen lust att spendera hela julen i mer smärta än normalt. Självklart vet jag att inflammationer, svullnade och ömmande leder tillhör sjukdomen men detta var något utöver det vanliga. Kortisonsprutan jag fått veckan innan hade inte gett något effekt alls utan det kändes värre än någonsin. Väl på akuten så var det jag och resten av länet kändes det som. Enormt många ben- och armbrott till följd av halt väglag så väntan blev lång, hela sju timmar. Däremot så när jag väl fick träffa läkare så gick det ganska fort. Blev undersökt av både medicin- och ortopedläkare. Båda oerhört trevliga och att ortopedläkaren var snygg gjorde det hela mycket trevligare
Inflammation trodde de inte på då handen var iskall, de testa om de kunde vara infektion så ortoped läkaren stack in en tjock nål i handleden mellan benbitarna där. Ont som fasen gjorde det innan men detta var inte speciellt skönt och inget jag rekommenderar. Ingen vätska uppstod så infektion uteslöts också.
Fick efter det återigen träffa medicinläkaren som under tiden hade pratat med en reumatolog i Örebro men de kunde inte riktigt komma underfund med vad det kan ha varit för fel så jag blev hemskickad med recept på morfin tabletter samt fyra i handen.
Dagen efter så tog jag en morfin tablett och blev super glad!!!! Hela huset snurrade och illamåendet kickade in så jag gick och lade mig vid halv tio medan mina föräldrar slog in julklappar.
Morgonen därpå, den 23/12, brakade hela helvetet löst.
* Efter en ganska så jobbig natt med smärta och relativt lite sömn så vaknade jag vid fem-halv sex snåret då ett toalettbesök behövdes. Min mamma utförde detsamma men hon mådde också illa och frös nåt fruktansvärt. Det dröjde inte lång stund förän hon kräktes och sen blev det bara värre. Hon hade en rejäl frossa och panodilen som hon tog fick hon upp. Då mamma drabbas av urinvägsinfektioner på löpande band misstänkte vi att det var det som spökade då hon hade kännt av det tidigare under veckan. Pappa ringde till reumatologen, där han två dagar tidigare fick till svar att ”vi har så mycket att göra så läkaren har inte tid att skriva ut recept”, nu fick prata med en sköterska som känner mamma väl och som tog tag i saken på en gång. Det tog inte så lång tid innan hon ringde tillbaka och talade om att recept fanns på Apoteket. Jag stannade hemma medan pappa åkte upp till byn för att hämta medicinen. Normalt så har jag inga problem med att folk kräks men tycker självklart att det inte är speciellt trevligt. Däremot när jag är själv med min mamma som är jätte dålig och inte har något att få upp utan det enbart kommer en massa blod så fick jag panik!!! Som tur var så kom pappa hem precis då så han fick ta över. Själv låste jag in mig på toaletten och tårarna bara rann på mig. Har aldrig varit så rädd som jag var då!!! Vi ringde till rådgivningen och de skickade en akutbil. Jag åkte med mamma och pappa kom efter.
Efter några timmar så skulle pappa hämta min syster, som hade spenderat några dagar med sin pojkvän hemma hos honom, som kom med tåget så jag blev återigen ensam med mamma i ett rum på akuten. Jag satt bredvid mamma när hon sa något och jag bröt ihop igen. Visade sig att jag hört fel. Mamma sa ”Jag vill vända på mig”. Jag hörde ”Jag vill ta livet av mig”. Får skylla på att jag var trött, hungrig, chockad och ganska borta. Vid första anblicken skulle man nog kunna tro att det var jag som där för hjälp så som jag såg ut
Efter många tester och provtagningar kom de fram till att förutom urinvägsinfektion hade mamma blödande magsår, njurvägsinfektion, blodförgiftning och en kraftig infektion i hela kroppen. Inte konstigt att hon var dålig!!
Så 2009 var julen lite annorlunda. Som tur är firar vi ju med kusinerna och morbröderna hemma hos mormor varje år så jag och min syster var inte helt själva hemma. Pappa och mamma ”firade” på sjukhuset och var där i en vecka innan hon fick klartecken för hemfärd. Julafton firade vi tillsammans strax efter nyårsafton. Så 2010 firar jag julafton två gånger Annorlunda helt klart men det var skönt när allt var över.
Efter regn kommer solsken
* Den 22 Januari 1920 föddes min mormor 22 Januari 2010 fyllde hon 90 år och är, nästan, lika mycket krutkärring nu som hon alltid varit!! Jag, min syster och hennes pojkvän åkte och firade henne på födelsedagen. Vi hade med oss presenter, blommor och fikabröd. I lördags, den 23′e, var det släktkalas för tanten hemma hos mina föräldrar. Morbröder med fruar, kusiner med respektive och kusinbarn kom hit för att fira jubilaren. Vi hade ordnat så att mammas kusin, Evy, och hennes man, Evert, kom hit. Mormor visste ingenting och hon blev extremt överraskad och jätte glad när hon såg att dom var här. Hon hade absolut inte föreställts sig att dom skulle komma. Det hela resulterade i att mormor förklarade det som hennes bästa födelsedag någonsin Är mormor glad så är vi andra också glada.
Också har ju jag fyllt år men det talar vi inte om Idag är det den 25 Januari och jag skulle egentligen ha påbörjat min arbetsträning på Pappersarken. Tyvärr blev det ändrade planer. Lena, som äger butiken, har ibland hoppat in och jobbat på dagis. Dagarna innan jul blev hon erbjuden en 70% tjänst på nämnda dagis och kände att hon inte kunde tacka nej till ett sånt erbjudande. Butiken ska hon självklart behålla men öppettiderna har minskat. Numera har hon öppet enbart Måndag och Onsdag samt varannan Fredag. Det blir inte många timmar i veckan och alldeles för lite för att praktisera på. Jag är självklart besviken men samtidigt glad för Lenas skull. Det är sånt som händer och det är bara att ta nya tag och hitta något annat.
Nu ska jag ta en promenad i solskenet tänkte jag. Bjussar på en bild från julafton
