Igår när jag var på väg till bussen för att åka till träningen så ringde pappa och berättade att mormor var på väg till akuten. Hon har, i ett par dagar, hostat väldigt och varit rosslig i bröstet så hemtjänst personalen tyckte att det var bäst att åka till akuten med henne då vårdcentralen var stängd igår. Dom ringde efter en ambulans och morbror Johnny följde med henne. Han jobbar ju 50-60 meter från där mormor bor så mamma hade ringt till honom på jobbet och han åkte på en gång.

Hon blev inlagd och dom var iväg på lungröntgen igår eftermiddag. Det visade sig att hon har vatten i lungorna så hon har fått medicin mot det. Var till henne idag efter träningen och det var jätte jobbigt. Hon har ju varit inlagd o så förut men då har hon ändå verkat väldigt pigg och uppåt nu däremot såg hon så trött och risig ut vilket inte är så konstigt. Hon är fortfarande väldigt rosslig i bröstet och hostar väldigt. Hon försöker hosta upp slem men det går så där faktiskt. Det är ju så jobbigt för henne att hosta, hon är väldigt svag men kände sig ändå bättre idag än igår och hon andas väldigt tungt fortfarande. När vi, jag mamma o pappa, var där så blev hon förflyttad från MAVA (där de flesta patienter är hjärtpatienter. Momor kom dit från akuten då hjärtat jobbade så mycket eftersom det var så svårt att andas och hon behövde konstant tillsyn) till avdelning 23. På den nya avdelningen så tror jag och hoppas att det kommer bli bra och att dom tar god hand om henne. Vi fick träffa sköterskan som skulle ta hand om mormor under natten och hon verkade trevlig och tillmötesgående. Sköterskan kom in och presenterade sig och frågade vad mormor ville ha till frukost. Efter det så låg hon och blundade och började prata osammanhängande om något kök och att dom inte fick mat där. Hon har varit lite smått förvirrad ett par dagar och det beror ju på att hon inte mår bra men det var läskigt. Mormor har ju alltid varit helt klar i huvudet hur dåligt hon än har mått så det var jobbigt.

Hon kommer ihåg det mesta verkar det som och bara hon blir fri från hostan så kommer hon att piggna till tror jag. Frågan är ju bara om detta blir långvarigt eller inte. Personligen så tror jag inte att hon klarar av att vare sig vara på sjukhuset eller att ha denna hostan under en allt för lång tid. Jag har lite smått börjat förbereda mig mentalt på att det kanske inte är så lång tid kvar men jag hoppas ju att det inte är så utan att hon har något år kvar i alla fall. Hon är visserligen 90 år redan och har varit frisk i hela sitt liv men det känns som om allt kommer på en gång och samtidigt. Det är vid såna här tillfällen som jag är oerhört glad för att hon är en envis liten gumma.

Så även om ni inte är religöst lagda eller tror på Gud så får ni mer än gärna be för mormor ändå. Det kommer jag att göra och jag kommer hålla tummarna för att hon får komma hem snart igen.