Så känns det faktiskt. Jag har läst samma kapitel tre gånger i den där förbenade boken men jag fattar ändå inte ett dugg. Jag fattar inte vad det är jag ska kunna heller. Blir bara så himla less på allt. Känner mig dum som inte fattar. Visst jag har inte läst mycket ur boken men det känns ju inte som om det blir lättare ju mer jag läser heller. Och inte har jag direkt någon som jag kan be om hjälp heller, någon som kan förklara för mig vad det hela handlar om. Antar att det bara är att bita ihop och fortsätta läsa men just nu är motivationen lika med noll.

Sen så är jobb- och utvecklingsgarantin snart slut. Tror det bara är nästa vecka kvar faktiskt. Ingen av mina handläggare, vare sig den gamla eller den nya, har svarat på mina mail och inte när jag ringer heller. Funderar på om dom är på semester båda två. Jag har ingen aning om vad som händer när det är slut. Är det liksom bara tiden på Lernia som är slut och garantin fortsätter eller blir man ”utslängd på gatan” utom någon som helst ersättning?
Allt känns så himla ovisst och jag orkar bara inte bekymra mig mer om hur jag ska klara av ekonomin varje månad. Att själv kunna betala min hyra, lån och räkningar är en enorm befrielse för mig och jag klarar inte av att be mamma och pappa om hjälp varje månad. Jag har så enormt dåligt samvete för det trots att jag vet att jag inte behöver ha det men jag är sån; jag får dåligt samvete för det mesta som inte känns ok (vilket är rätt mycket hos mig).

Sen att jag har en massa fula fläckar överallt och ont i hela kroppen hjälper inte direkt. Att försöka gå ner i vikt när man mår dåligt är inte lätt men jag försöker så gott jag kan. Sen jag började hos dietisten, i februari, har jag tappat 3.2 kilo och det känns bra. Hade gärna viljat tappa ytterligare ett till nästa gång jag ska dit (16/9) men det går segt nu. Har stått på samma vikt i flera veckor. Visserligen kommer dom inte att försvinna så länge jag inte rör på mig men jag har faktiskt cyklat lite på min träningscykel i den mån jag har orkat. Det är ju händerna och axlarna som är värst och dom cyklar jag ju inte med direkt.

Känner för att gå ut och äta och en bio efteråt men det har man ju inte råd med. Vill ut och resa, åka till någon varmt ställe och må gott. Tre veckor på Gran Canaria skulle sitta fin fint just nu men även då behöver man ha pengar och ja, som sagt vi vet ju hur det är med det nu för tiden.

Varför ska pengar ha en sån stor betydelse för???????

Har hittat lite gamla kort på  datorn också har jag ju för ett tag sen scannat in diabilder från när jag var en liten skit Tänkte jag skulle dela med mig av några.  Var man inte söt och oskyldig på den tiden?

Klicka på bilden för att se den i större format