Detta med att gå ner i vikt är fasen inte lätt det men jag har en känsla av att de flesta av er vet hur det är. Jag har ju försökt i fler år men nu ska det fasen ske också!! Är så himla trött på att ha denna kropp, jag mår dåligt av att se mig själv och så ska det inte vara. Jag har massor som jag måste ändra på det vet jag men jag har i alla fall börjat i rätt ände. Jag har beslutat mig för att, inte helt och hållet dock, ge upp kött. Att bli vegetarian. Visst finns det mycket ämnen i kött som man behöver men med en vegetarisk kost så som quorn produkter så får jag dom ämnena ändå. Plus att ge upp kött helt och hållet tror jag inte att jag skulle klara av heller; det är allt för gott. Någon gång då och då kommer det att slinka ner kött (även fågel). Fisk kan jag inte leva utan så det måste jag bara få i mig.

Och mer motion!! Så ska du ut och gå, ring mig!!! Ja om du nu inte bor flera mil bort då blir det lite svårt att gå ut o gå ihop förstås Men annars så ring. Skutberget är bra att gå vid. Var där i Fredags, det var trevligt. Hade sällskap och vi gick 3,5 km, kändes kanon efteråt.
På kvällen kom Heléne hit och tömde mitt DVD ställ……nästan i alla fall. Vi tittade på ”Twilight” – väldigt omtalad film som får 3,5 av 5 möjliga. Ser fram emot nästa film, ”New Moon”.

Var till Bergvik igår med mamma o pappa. Det satt en äldre man på en bänk utanför McDonalds och han såg helt borta ut. Likblek i ansiktet och det såg faktiskt ut som om han skulle dö när som helst. Vakten stod och pratade med honom och kvinnan som satt bredvid, vet ej om de hörde ihop dock. Ambulansen kom, hörde den när vi gick in. Och när jag gick ut på toaletten strax efter att vi hade kommit dit så hade dom lastat in mannen i ambulansen och var på väg att åka därifrån. Det var jätte läskigt!!!! Undrar vad som hände med honom. Man är ju nyfiken som få (ligger i släkten). Kan inte se något om det på vf.se eller nwt.se så det var kanske inte något.

I övrigt så har mormor fått komma hem nu, i Fredags skickades hon hem. Känns skönt för henne, hon verkar lugnare och hon mår bättre. Skönt för oss andra också måste jag säga. Mindre orolig nu men det är inte borta helt och hållet. Hela släkten, mer eller mindre, är dit i skift för att hon inte ska vara ensam och om det är något. Hon får ju hjälp från hemtjänsten men det är ju stunderna mellan deras besök som hon kan behöva ha någon att prata med. Hon har ju fortfarande ont i sin höft så hon får inte gå någonstans utan att någon är där hos henne så tanten blir ju sittandes hela dagen vid köksbordet. Inte så kul när hon är van vid att röra på sig då o då. Nåja, det går förhoppningsvis över snart hoppas jag

Nu ska jag ta tag i städningen, blir aldrig gjort annars.