Idag var det sista dagen på praktiken eller arbetsträningen som de så fint egentligen heter. Tycker det är tråkigt att det är slut, hade gärna fortsätt om ryggen tillät det. Men jag måste verkligen lyssna på mig kropp och den vill inte som hjärnan vill just nu. Har tänkt mig att jobba i minst 35-40 år till så det vore ju väldigt dumt om jag skulle jobba sönder ryggen redan nu.

De 4 veckor som jag varit på Attendo Care har varit super bra och jag har haft skoj, lärt mig oerhört mycket och även mått väldigt bra under den här perioden, ja om man bortser från värken då förstås. Kommer kännas väldigt konstigt att inte åka dit något mer måste jag säga.

Nu blir det Cougar Town

Begravningen var fin och det var väldigt personligt. Mamma och mina morbröder hade tillsammans valt ut musik och psalm. Det blev ”Tänk att få vakna” (orginal av Cat Stevens tror jag), ”Där rosor aldrig dör” (med Christer Sjögren på CD) och ”Tryggare kan ingen vara” (psalm 248).

Det gick rätt bra fram till att mamma och morbröderna med respektive gick fram för att ta farväl då brast det för mig. Jag hade kusin V bakom mig som tur var för hon strök sin hand på min rygg hela tiden då. Jag satt bredvid Morbror B så när de gick upp blev jag liksom ensam på den raden och då var det skönt att V klappade om mig lite. Hon stöttade mig också väldigt när vi kusiner med respektive gick fram. Det var otroligt jobbigt!!!

Innan visste jag inte om jag skulle klara av det själv eftersom jag visste att både syrran, kusin V och kusin M hade stöd från sina och jag kände att jag inte riktigt kunde lita på om kusin J och S skulle vara något stöd. Kusins S fru var hemma med sjuk son så henne kunde jag inte förlita mig på heller tyvärr.  Hade jag inte klarat av att gå fram själv hade nog pappa eller morbror B hjälpt mig det vet jag men på något sätt hade det nog inte varit detsamma. Svårt att förklara……

Prästen var otroligt bra!! Han pratade väldigt varmt och ömsint om mormor trots att han aldrig träffat henne. Av det samtalet han hade med mamma och morbröderna tidigare i veckan så liksom fångade han mormors sinne och personlighet väldigt bra. Han pratade om att hon var så väldigt mån om andra och omtänksam. Att hon följde både sina söner och barnbarn i sportens värld och att hon hade nära till skrattet.
Jag har ju haft förmånen att få se Prästen in action förut så att säga. När Hampus gick ur nollan så var det han som var med på avslutningen i kyrkan och åkte inlines ner för kyrkgången till ungarnas stora glädje

Efter begravningen så åkte vi hem till mamma och pappa för smörgåstårta och kaffe. Skönt att inte behöva sitta i församlingshemmet för det blir lätt väldigt stelt plus att det underlättar för mamma att vara hemma. Kändes konstigt att ha hela släkten samlad och inte mormor var med fast på sätt och vis var hon ju det ändå.

När alla hade åkt hem och allt var bort plockat så åkte vi upp till kyrkan igen och tittade lite närmare på de blommor som hade skickats. Otroligt vackra buketter. Jag, syrran och mamma tog faktiskt en var sin ros utav de som vi hade lagt på kistan. De kastar ju ändå blommorna så vi tyckte att vi lika gärna kunde ta en var sin som minne även om man kanske inte får det. De hänger kvar i badrummet i FIF….får ta med mig min hem på Torsdag när jag ska dit och vara mammavakt

Nu är det ”bara” töming av huset och fördelning av sakerna kvar. Hoppas innerligt att det inte blir någon fajt eller tvist om vem som ska ta vad men det tror jag inte. Någon minnes sak tror jag att de flesta av oss vill ha. Jag vet att jag vill det i alla fall. Jag skulle nog kunna tänka mig väldigt många saker som jag vill ha men jag har ju ingen plats för det och jag kan ju inte förvara det i väntan på att jag ska skaffa större lägenhet eller hus. När den dagen väl kommer så kanske jag inte vill ha sakerna framme ändå. Nä då är det bättre att de slängs eller ännu hellre skänks bort till välgörande ändamål. Något blir det väl – vad återstår att se!!

Imorgon börjar min praktik. Jag ska vara redo och på plats till klockan 07.00 och behöver därför gå upp i god tid för att hinna äta, vakna, klä mig och cykla dit. Blir till att kliva upp 05.00 så det är dags för sängen nu.

Tack för all omtanke jag fått den senaste veckan. Det har värmt enormt mycket, mer än ni någonsin kan förstå. Jag hoppas att jag någon gång kan ge er samma omtanke som ni gett mig.

Förutom att jag har enormt svårt att sova på nätterna så går det rätt ok. Sover oroligt växlande med väldigt tungt för att helt plötsligt vakna och inte riktigt veta var jag är i några sekunder. Efter det är det enormt svårt att somna om. Det blir inte många timmar varje natt men jag klarar mig rätt bra ändå. Så länge det är minst 5 timmar så går det nog.

Träningen flyter på rätt bra. Gjorde sista dagen idag. Eller sista dagen i grupp nu är det helt upp till var och en att ta sig dit och träna.

Har fixat ihop minst 7 personer som ska gå Vår Ruset med mig 20 Maj. Det ska bli super kul!!! Ser fram emot det jätte mycket. Nu ska jag bara få ihop ytterligare 5 personer så att vi blir två lag som ska anmälas men det bör inte vara några problem. Alla var inte där idag tyvärr så dom andra ska jag prata med när jag ser dom. Förhoppningsvis någon dag till veckan.

Har fått praktikplats på Attendo Care i Karlstad. Ska bli intressant faktiskt. Jag vet inte så mycket ännu då jag bara pratat med Åsa (Cooper) på telefon än så länge men jag ska få följa med en tjej så får vi se hur det funkar med kroppen och vad som ska göras. Som jag förstått det så är det inom äldreomsorgen och framförallt hemtjänsten som jag ska vara så det tror jag ska passa mig. Hoppas bara inte att det blir för jobbigt rent emotionellt bara. Det visar sig liksom. Ska inte börja riktigt än. Måste få papper från AMS först som ska skrivas på och godkännas av facket – lycka till liksom, dom verkar ju ha något emot mig tycker jag.

Nu ska jag äta glass och se om det är något bra på TV.

Idag var det individuell träning för mig. De andra i gruppen var ute på stavgång men eftersom jag inte behöver vara med på det p g a min fot så åkte jag till KMTI tidigare. Sov hos föräldrarna natten till idag då var vi och gratulerade Niklas som fyllde 35 igår. Åkte därför med far imorse och blev då avsläppt vid gymet på en gång. Trodde faktiskt inte att jag skulle orka göra så mycket då jag var väldigt trött på morgonen men det gick hur bra som helst bara jag kom igång. NU däremot är jag schleten som attans. Har dessutom varit med päronen till Bergvik och handlat mat; eller ja dom har handlat mat, jag köpte bara dasspapper och makrill

Mina ben känns som skumgummi för tillfället. Har världens träningsvärk!!! Men det är över imorgon – hoppas jag i alla fall. Det är ju ”bara” gruppgympa imorgon och föreläsning om kost – det ser jag fram emot. Måste packa ner papper och penna till det också, får jag inte glömma bort. Bäst att lägga ner det idag rent av.

Det är tredje veckan nu som jag tränar och jag känner mig mycket piggare både psykiskt och fysiskt, jag orkar mycket mer och jag känner mig gladare. Jag har inte vågat ställa mig på vågen här hemma än dock. Funderar på om jag ska våga det innan jag ska till dietisten eller om jag ska vänta. Ska ju dit efter dessa 8 veckor är slut. Får fundera lite på det, det finns ju fortfarande mycket tid kvar så jag hinner med det också.

Måste kolla upp lite potentiella praktikplatser också. Ska surfa runt lite nu tänkte jag och spana på vad jag kan tänka mig  göra. På återseende!!