Sent igår kväll fick jag en orolig, olustig känsla i hela kroppen och den vägrade försvinna. Jag satt och tittade på TV och tänkte att det kanske var något jag hade sett som gjorde att känslan dök upp men förstod inte vad det skulle vara. Melodifestivalen och Animal Planet program är inte speciellt läskiga liksom. När jag väl gick och lade mig så satt känslan fortfarande kvar och jag kunde inte somna. Jag brukar vanligtvis bli väldigt trött av att läsa på kvällen så jag provade det men jag kunde inte koncentrera mig alls och då var klockan nästan 03.00.
Släckte lampan och lade mig till rätta, tänkte att om jag bara kan slappna av så kommer nog tröttheten till slut. Efter mycket snurrande och bökande så lyckades jag somna men jag vaknade ofta under natten.
Det skumma var att jag absolut inte, hur mycket jag än försökte, sluta tänka på mormor!! Vaknade vid halv tio på förmiddagen och det var ingen större idé att ligga kvar så jag gick upp och väntade med att ringa mina föräldrar tills jag visste att dom hade pratat med mormor.

Efter samtalet med pappa så funderar jag på om det var något slags undermedvetet eller något annat mystiskt som gjorde att jag inte kunde sluta tänka på mormor och fick den där känslan. Det visade sig att mormor hade blivit dålig under natten och både kräkts och haft diarre och vid lunch skulle få åka till Lintjärn (sjukhem i Forshaga) för att få konstant tillsyn. Hon är ju inte så dålig så att hon behöver stanna där en längre tid men så pass att hon behöver någon som kan titta till henne oftare än vad hemtjänsten kan. Plus att när hon larmar så kommer det personal snabbare än vad hemtjänsten kan också.
Hon ska träffa läkaren på Tisdag, vilket var bokat sen tidigare i veckan, och efter det är hon förhoppningsvis så pass bra att hon får åka hem. Känns bra att hon får den hjälp som hon behöver och min oroliga känsla har försvunnit helt och hållet. Kusligt sa Bill - Kusligt sa Bull

Annars så håller jag fortfarande på och städar här hemma. Får ta det i omgångar liksom då det gör ont både här och där när jag håller på. Nu är det dammsuget i alla rum utan bad- och sovrum. Bad rummet ska jag ta under veckan och dammsuga tror jag. Ska ställa undan allt som jag envisas med att dra fram där inne först
Sovrummet  är nog det största projektet. Har inte dirket någonstans att ställa sakerna på och mycket kan jag plocka undan/kasta också men i dagsläget har jag inte något att lägga det i så et får se ut som det gör tills jag känner att jag har råd att åka till IKEA och inhandla det jag behöver. Sen ska jag ju tapetsera om här inne också vilket ska bli ett projekt fram mot våren är det tänkt. Det ska bli vitt och en fondvägg med svart tapet med lite blommönster i. Tror det kommer att bli kanon bra!!
Ska även ha vitt i hallen så att den känns lite större. Tänkte skaffa en hög golvlampa till hallen också. Plus en ny taklampa till “lilla hallen” (där skorna och jackorna är). Köket kommer också gå i vitt med någon slags väggdekor. Köksluckorna måste målas om, vill ha upp vitt kakel ovanför arbetsbänken och måste då också skaffa någon slags kakeldekor i vitt för att täcka de beigea plattorna bakom spisen.
Vita taklister till vardagsrummet behöver jag + någon fräck färg/tapet till fondvägg. Funderar lite smått att ta någon färg eller dekor till väggen som är vid badrumsdörren men har inte bestämt det ännu. Får se hur det känns och blir när jag väl kommer dit.

Shabby Chic byrå från www.gnetagalten.se

I hallen har jag en byrå som är lite tråkig men jag tycker ändå om den otroligt mycket. Tänkte faktiskt måla om den!! Först ska den grundmålas med en svart färg (alternativt en riktigt mörk brun färg) och sen ska den vit målas. När det har torkats så ska jag gå löss med sandpapper och göra den lite sliten. Lite shabby chic stuk som är sååååå snyggt!!
I slut ändan så kommer den se ut något så här:

Smidd handtag från IKEA (2-pack för 35:-)

Ska skaffa nya hantag också - några som passar både på byrån och i köket så det matchar lite Funderar lite på

Skulle inte dom passa tror ni?? Personligen tror jag det skulle bli snuper snyggt!!!

Igår tog jag en promenad till pappas jobb för att leverera medicin som jag hade tagit ut till mormor. Det tar 30 minuter att gå rån Norrstrand till Karolinen, där han jobbar, om man går via Sundsta och förbi Statshotellet. En kanske 20 minuter så fick jag jätte ont i höger höft och det strålade ner i hela benet. Det är andra gången jag får ont där när jag är ute och går och jag förstår inte varför; det gör ju inte ont annars. Efteråt däremot så satt smärtan i hela kvällen och till slut fick jag smörja in höften, en bit ner på låret och upp i midjan, med Orudis salva och lägga på en ganska varm vetekudden. Efter en halvtimma - 45 minuter så lindrades det och jag kunde gå normalt utan att halta.

Ska ta upp detta med sjukgymnasten på KMTI när jag kommer dit på Måndag (om jag får träffa henne då). Det ska bli intressant om det kommer att kännas på samma sätt när jag tränar eller om det inte belastas på samma sätt då. Det kan ju vara så enkelt som en muskel som jag inte visste jag hade eller att en nerv kommer i kläm på något sätt. Hoppas att det går över i alla fall då det hindrar mig från att ta längre promenader. Så nu när jag är bättre i vänster fot så har det hoppat över till höger höft……ska jag någonsin få känna mig normal och kunna motionera på vanligt sätt??
Visserligen vet jag om att med artriten så kommer smärtan, det är det ingen som behöver påpeka för mig, men det skulle vara helt underbart att för en gång skull inte behöva ha ont och tänka på att “idag kan jag bara gå till Konsum och tillbaka för jag det gör ont i höften/foten/knät/vad det nu än är”!!! Hoppas innerligt att när jag väl kommit igång med träningen att det ska bli lättare med värken också; att kroppen kommer att må bra av att träna och den inte ska falla ihop totalt. Självklart hoppas jag också att träningen ska påverka vikten och med rätt motionsform samt nyttigare mat så kommer kilon att försvinna. Mitt mål just nu, innan allt har kommit igång ordentligt, är att 5 kilo är borta till sommaren. Det skulle vara så otroligt skönt!! Då ser man liksom ljuset i tunneln på något sätt och det blir en sporre att fortsätta i samma takt och få bort fler kilon. Det här året så siktar jag på -10 men å andra sidan så är allt över -5 en klar bonus.

Idag kan jag inte påstå att det händer speciellt mycket. Borde städa på toaletten, dammsuga, plocka i sovrummet, skura golven, dammtorka hyllorna i sovrummet och en massa massa annat men det är en sån där dag då man aldrig riktigt vaknar och allt går i slow motion. Jag hoppas på en produktiv dag imorgon istället. Då MÅSTE jag tvätta av mina gympaskor, packa väskan, bestämma vad jag ska ha på mig till Pernilla på Måndag, skriva grattis kortet till P och fixa något som jag kan värma till lunch på Måndag innan träningen.

Nu ska jag dock fortsätta att kolla kakel, tapeter, färg och annat skoj på nätet medan jag kollar igenom Mia Mäkilä’s blogorama!

Idag var jag och Jessica på stan en kort sväng och inhandlade träningskläder på InterSport och Change till mig Har ju verkligen inga bra kläder att träna i så det blev till att investera. En investering i min framtid som jag sa Sen längre fram får jag nog investera i ett par nya träningsskor då de jag ska använda nu egentligen är mina uteskor men de blir som nya efter lite tandkräm och putsning (alla bilder nedan är från respiktive hemsida)

Det blev ett par byxor och två par linnen samt en ny sport bh då min gamla gått sönder.
Köpte den röd/svarta i storlek MEDIUM!!!!!!!!!!! Så smått har jag inte haft på år o dar och jag som inte börjat träna än *haha*

Detta fast ett svart i Large - min normala storlek

Och de här byxorna från Röhnisch; som jag nu såg att L motsvarade 50/52 så jag börjar fundera lite på om jag kanske rent av kan ha M i dom också då jag på jeans har 48 i stl…..Får ta med dom in till stan i helgen och prova en mindre storlek om det finns inne.

Sport BH, en svart, köpte jag på Change. Fick presentkort där av min syster i födelsedagspresent som jag utnyttjade. Också blev jag medlem i Change Club också, 20% rabatt på allt under året!!! Kanon bra då de är rätt så dyra men bra kvalite och oerhört kunnig personal. Rekommenderas starkt!!!

Yes nu ska här förändras på saker o ting. Jag är visserligen på god väg redan men det tillkommer liksom fler saker och det är kanon!!!!

Jag har inte avgett något löfte utan bara helt enkelt insett lite saker och ting plus att jag har bestämt mig till 110% att nu jävlar!! Som ni vet har jag kämpat länge med min vikt utan att något händer men nu ska fettet bort. Jag är så otroligt innerligt trött på att må dåligt varje gång jag tittar mig i spegeln, att aldrig hitta kläder som är snygga o sitter bra, att bli uttittad på stan, att skämmas om jag köper en godisbit eller läsk. Massa saker som har byggts på och blivit till ett enormt berg innuti som är extremt nära att nå bristningsgränsen. Så nu gör jag, ytterligare, en kraft ansträngning för att få det liv som jag vill och tycker att jag förtjänar.

Så vad sker då?? Ni har säkert alla läst om killen som alltid är glad och positiv hela tiden (historien har cirkulerat i många år i ett mail och jag är rätt säker på att jag har skickat det till er). Han säger till de som frågar honom vad han gör för att vara så glad jämnt att han varje morgon när han vaknar väljer att vara det. Att alla människor har två val när de vaknar; antingen att bemöta dagen och allt den innebär med ett leende eller att möta dagen med ett trumpet humör. Han väljer då att vara glad och på så sätt kan han sprida sin glädje till andra.

Detta val har jag också valt. Självklart kommer jag också ha dagar då jag tycker allt är tråkigt och grått men av de 365 dagar som är på ett år så hoppas jag åtminstone att kunna bemöta 360 av dom med ett leende och positiv inställning.
Detta val gjorde jag i mitten av Januari.

Även om jag vet att plugga på universitetet inte är något för mig, efter två försök så har jag insett det tyvärr. Att plugga har aldrig varit min grej men jag vill ändå inte ge upp. På något vis kommer jag att försöka, i min takt, att nå de mål och drömmar jag har när det gäller utbildning och jobb. I dagsläget vet jag inte med 100% om jag vill jobba som socionom, tyvärr ändras det där fortfarande oerhört ofta för mig. Nu tycker jag att det skulle vara kul att jobba med djur, inte nödvändigtvist som vetrinär. En organisation som tar hand om skadade, övergivna och misshandlade/misskötta djur tycker jag skulle vara intressant att jobba med. Något liknande Houston SPCA som visas på Animal Planet.
Något annat jag gärna skulle vilja göra är att öppna en butik Karlstad som säljer kläder i större storlekar, t.ex. från Large och så långt upp man kan komma och det finns efterfrågan på. Dressman har ju gjort om en del av deras butik i city till kläder med enbart större storlekar, tror dom har upp till 6XL. Någon sådan butik tror jag skulle behövas för kvinnor i Karlstad. Målet är ju då också att följa modet så mycket som möjligt och då skulle det behövas en massa samarbete med såna som har koll för det har inte jag riktigt =)
Något ska jag i alla fall hitta på att göra i framtiden sen får vi se vad det blir av det hela.

Något som jag också försöker med är att agera mer vuxet. Jag är ändå 29 (usch så gammal man är, tur att det finns dom som är äldre *hihi*). Med mer vuxet menar jag att inte alltid gå runt i jeans o t-shirt, bry mig mer om mitt utseende, engagera mig mer i saker som betyder något och inte bara ha kunskap om kändisar o tv-serier och lite andra saker men det kan vi ta en annan gång =) Jag försöker också spara ut mina naglar…..tycker det är så snyggt med fransk manikyr (tror jag det heter; så där när “spetsen” på naglarna är vita ni vet).
Sen har jag också planer på att ta tag i det här med körkort. Det är riktigt frustrerande ibland att inte ha det och det har jag tyckt länge men det har liksom inte blivit av någon gång. Ska bara få mamma och pappa på min sida också så jag har någon att köra med, det vore rätt bra tror jag. Sen får jag spara ihop till körskola och det lär ju ta några år så ett körkort kanske jag får när jag fyller 35 eller nåt.

Sen var jag på möte på arbetsförmedlingen igår angående något nytt. Det är motivation, vägledning, förändring och personligt stöd i 8 veckors tid på KMTI på Våxnäs. Det är något so mheter RIV, Rehabilitering i Värmland. I detta ingår träning, kontakt med bl.a. sjukgymnast, arbetsterapeut, arbetsvägledare, arbetspsykolog och kommer i slutändan att resultera i en praktik eller jobb. Jag ser fram emot detta något enormt mycket och det kunde inte ha kommit på en mer lämplig tid än nu.
Dessutom så kommer jag och de andra i gruppen ha tillgång till gymkort och gymet i ytterligare 3 månader efter att kursen är slut. Det betyder att jag har 5 månader, helt kostnadsfritt på ett gym vilket är KANON!!!!!!!!! Jag kan nästan inte sätta ord på hur mycket jag ser fram emot måndag den 8′e då det hela börjar =)
Så nu måste jag inskaffa träningskläder vilket jag ska göra under veckan tillsammans med smakrådet Jessica.

Dessutom väntar jag svar från Medborgarskolan om jag har kommit in på den fotokurs jag har sökt. Det är en kvällskurs som börjar 18 Februari. Måste bara fixa iordning min kamera så att den funkar som den ska. Just nu är det väldiga problem med att ladda batteriet och jag måste också leta fram manualen till den. Så håll gärna tummarna för att jag kommer in, vill verkligen det!!!!

Efter 29 år ska jag äntligen börja mitt liv - inte en dag för sent!!!!

och förbered dig på en lång uppdatering

Julveckan började med shopping med min syster, ett 7 timmar långt besök på akuten, morfin tabletter, illamående och paketinslagning.

  * Jag och min syster hade planerat in en shoppingtur på stan för att inhandla de sista julklapparna på Måndag den 21 December. Shoppinging gick relativt bra, lagomt med folk och inköpen flöt på bra. Trots att jag hade vänsterhanden inlindad och extremt ont så bet jag ihop för att få det avklarat. Efter shoppingen blev vi hämtade av vår far som skjutsade oss till akuten. Tillsammans under dagen togs beslutet att jag var tvungen att uppsöka läkare och då jag inte kunde få hjälp från reumatologen (de hade så mycket att göra så det gick inte för sig och på rådgivningen fick jag veta att jag skulle vänta tills 16.00 för att sen bli hänvisad till akuten) så fanns bara akuten kvar. Visst kunde jag gå till vårdcentralen på Gripen men sannolikt hade jag inte fått hjälp där heller. Min hand hade ju trots allt varit svullen och “ur funktion” i två veckor och jag hade absolut ingen lust att spendera hela julen i mer smärta än normalt. Självklart vet jag att inflammationer, svullnade och ömmande leder tillhör sjukdomen men detta var något utöver det vanliga. Kortisonsprutan jag fått veckan innan hade inte gett något effekt alls utan det kändes värre än någonsin. Väl på akuten så var det jag och resten av länet kändes det som. Enormt många ben- och armbrott till följd av halt väglag så väntan blev lång, hela sju timmar. Däremot så när jag väl fick träffa läkare så gick det ganska fort. Blev undersökt av både medicin- och ortopedläkare. Båda oerhört trevliga och att ortopedläkaren var snygg gjorde det hela mycket trevligare
Inflammation trodde de inte på då handen var iskall, de testa om de kunde vara infektion så ortoped läkaren stack in en tjock nål i handleden mellan benbitarna där. Ont som fasen gjorde det innan men detta var inte speciellt skönt och inget jag rekommenderar. Ingen vätska uppstod så infektion uteslöts också.
Fick efter det återigen träffa medicinläkaren som under tiden hade pratat med en reumatolog i Örebro men de kunde inte riktigt komma underfund med vad det kan ha varit för fel så jag blev hemskickad med recept på morfin tabletter samt fyra i handen.
Dagen efter så tog jag en morfin tablett och blev super glad!!!! Hela huset snurrade och illamåendet kickade in så jag gick och lade mig vid halv tio medan mina föräldrar slog in julklappar.

Morgonen därpå, den 23/12, brakade hela helvetet löst.

   * Efter en ganska så jobbig natt med smärta och relativt lite sömn så vaknade jag vid fem-halv sex snåret då ett toalettbesök behövdes. Min mamma utförde detsamma men hon mådde också illa och frös nåt fruktansvärt. Det dröjde inte lång stund förän hon kräktes och sen blev det bara värre. Hon hade en rejäl frossa och panodilen som hon tog fick hon upp. Då mamma drabbas av urinvägsinfektioner på löpande band misstänkte vi att det var det som spökade då hon hade kännt av det tidigare under veckan. Pappa ringde till reumatologen, där han två dagar tidigare fick till svar att “vi har så mycket att göra så läkaren har inte tid att skriva ut recept”, nu fick prata med en sköterska som känner mamma väl och som tog tag i saken på en gång. Det tog inte så lång tid innan hon ringde tillbaka och talade om att recept fanns på Apoteket. Jag stannade hemma medan pappa åkte upp till byn för att hämta medicinen. Normalt så har jag inga problem med att folk kräks men tycker självklart att det inte är speciellt trevligt. Däremot när jag är själv med min mamma som är jätte dålig och inte har något att få upp utan det enbart kommer en massa blod så fick jag panik!!! Som tur var så kom pappa hem precis då så han fick ta över. Själv låste jag in mig på toaletten och tårarna bara rann på mig. Har aldrig varit så rädd som jag var då!!! Vi ringde till rådgivningen och de skickade en akutbil. Jag åkte med mamma och pappa kom efter.
Efter några timmar så skulle pappa hämta min syster, som hade spenderat några dagar med sin pojkvän hemma hos honom, som kom med tåget så jag blev återigen ensam med mamma i ett rum på akuten. Jag satt bredvid mamma när hon sa något och jag bröt ihop igen. Visade sig att jag hört fel. Mamma sa “Jag vill vända på mig”. Jag hörde “Jag vill ta livet av mig”. Får skylla på att jag var trött, hungrig, chockad och ganska borta. Vid första anblicken skulle man nog kunna tro att det var jag som där för hjälp så som jag såg ut
Efter många tester och provtagningar kom de fram till att förutom urinvägsinfektion hade mamma blödande magsår, njurvägsinfektion, blodförgiftning och en kraftig infektion i hela kroppen. Inte konstigt att hon var dålig!!
Så 2009 var julen lite annorlunda. Som tur är firar vi ju med kusinerna och morbröderna hemma hos mormor varje år så jag och min syster var inte helt själva hemma. Pappa och mamma “firade” på sjukhuset och var där i en vecka innan hon fick klartecken för hemfärd. Julafton firade vi tillsammans strax efter nyårsafton. Så 2010 firar jag julafton två gånger Annorlunda helt klart men det var skönt när allt var över.

Efter regn kommer solsken

    * Den 22 Januari 1920 föddes min mormor 22 Januari 2010 fyllde hon 90 år och är, nästan, lika mycket krutkärring nu som hon alltid varit!! Jag, min syster och hennes pojkvän åkte och firade henne på födelsedagen. Vi hade med oss presenter, blommor och fikabröd. I lördags, den 23′e, var det släktkalas för tanten hemma hos mina föräldrar. Morbröder med fruar, kusiner med respektive och kusinbarn kom hit för att fira jubilaren. Vi hade ordnat så att mammas kusin, Evy, och hennes man, Evert, kom hit. Mormor visste ingenting och hon blev extremt överraskad och jätte glad när hon såg att dom var här. Hon hade absolut inte föreställts sig att dom skulle komma. Det hela resulterade i att mormor förklarade det som hennes bästa födelsedag någonsin Är mormor glad så är vi andra också glada.

Också har ju jag fyllt år men det talar vi inte om Idag är det den 25 Januari och jag skulle egentligen ha påbörjat min arbetsträning på Pappersarken. Tyvärr blev det ändrade planer. Lena, som äger butiken, har ibland hoppat in och jobbat på dagis. Dagarna innan jul blev hon erbjuden en 70% tjänst på nämnda dagis och kände att hon inte kunde tacka nej till ett sånt erbjudande. Butiken ska hon självklart behålla men öppettiderna har minskat. Numera har hon öppet enbart Måndag och Onsdag samt varannan Fredag. Det blir inte många timmar i veckan och alldeles för lite för att praktisera på. Jag är självklart besviken men samtidigt glad för Lenas skull. Det är sånt som händer och det är bara att ta nya tag och hitta något annat.

Nu ska jag ta en promenad i solskenet tänkte jag. Bjussar på en bild från julafton

tror det har gått en månad eller nåt sen jag skrev sist men har ingen lust till att blogga för tillfället. mycket har hänt sen sist men jag tar det senare. befinner mig fortfarande hos mor och far. ska hem en snabb visit måndag o tisdag men på tisdag eftermiddag återvänder jag till forshaga fram till Söndag i alla fall. efter det ska jag väl försöka att klara mig själv *hehe* kram på er och god fortsättning

Jag har vid något tidigare tillfälle skrivit om Heja Abbe och det tänkte jag göra idag också. Jag läser Heja Abbe bloggen varje dag och det är alltid lika känslosamt. På sättet som Abbes pappa skriver om sin son, eller ja båda sönerna då storebror nämns minst lika ofta som Abbe själv, är så otroligt kärleksfullt och det är väldigt ofta som man sitter med tårar i ögonen och ett leende på läpparna.

Om det är någon som missat denna blogg så titta in hos Abbe - jag lovar att du inte kommer ångra besöket. Abbe är en stor liten kille som redan vid 4 års ålder genomgått mer än vad många gör i hela sitt liv. Han föddes med ett hjärtfel, en kromosonavvikelse som kallas Catch22. Han har opererats fler gånger än en människa borde behöva och just nu väntar en svalglambåoperation. Personligen kommer jag på sätt och vis sakna Abbes nuvarande tal men samtidigt så kommer det garanterat rinna tårar den dagen man får se en video på Abbe där han pratar riktigt bra.

Det senaste inlägget hos Heja Abbe handlar om Sixten, en liten kille som precis nyligen har opererats för svalglambå och det var en lyckad operation, än så länge. Dock inte helt utan några komplikationer efter uppvaknandet men Sixten är nu hemma igen. Återigen sitter man här med tårar i ögonen och känner hur det värmer i hela kroppen; ni vet när det känns så där härligt kärleksfullt och man blir verkligen  genuint glad över något. Nästan så att man får en känsla av nyförälskelse En underbar känsla helt enkelt!!

I övrigt idag så väntar jag på rörmokare som är här för att fixa trasiga element. Dom är hos min granne, någon av dom, så jag hoppas de kommer snart. Jag har fyra element hos mig, ett är inte på men det är det som genererar värme i min lägenhet. De som är på är iskalla. Det var lite över 20 grader här i går kväll - det är allt för kallt för mig och framförallt på vintern. Jag vill ha runt 22 grader vid den här tiden på året, gärna lite varmare ändå. Man ska inte behöva sitta inne och frysa tycker jag. Gör inte mina leder något bra alls, inte undra på att man har mer ont än någonsin. Nej nu får det blir lite gröt och sen kaffe tror jag bestämt.

Så marsch iväg och läs Heja Abbe nu

Har varit hos mamma och pappa ett par dagar och är nu tillbaka hemma hos mig igen. Fast det är bara till på Torsdag kväll för sen bär det av till Fif igen. Ska på kalas på Fredag eftermiddag och på lördag hoppas jag kunna följa med och titta på innebandymatch. Återstår att se om jag kan få någon att åka med om inte pappa och mamma vill följa med då förstås. Matchen är ju i Karlstad men jag ska ju tillbaka till Fif sen är det tänkt. Efter det blir jag nog hemma hos mig fram till jul. Även om det är skönt att få sällskap om dagarna och jag slipper laga all mat själv (och diska efteråt framförallt) så är det väldigt skönt att kunna sova i min egna säng också. Har ju lite paket som ska slås in och några kvar att köpa men det får jag stressa ihop dagarna innan julafton, i hopp om att jag får pengarna innan jul den här månaden men det borde jag ju få. Fast man ska aldrig säga aldrig liksom.

Var ju som sagt på arbetsförmedlingen förra veckan och så vitt jag vet så är allt klappat och klart nu. Har i alla fall inte hört något annat så det borde det vara. Den 25 Januari ska jag börja arbetsträna på Pappersarken i Karlstad Det är en scrapbooking butik så det passar mig alldeles perfekt tycker jag. Ska bli så otroligt skönt att få komma ut och träffa folk varje dag och få något att göra om dagarna. Jag kommer att vara där i 8 veckor och det är 4 timmar/dag som gäller. Jag och Lena, som är chefen/ägaren, har kommit överrens att om någon av oss känner att det blir för mycket, att det inte funkar så avbryts träningen och jag får hitta något annat istället. Butiken är oerhört liten och Lena har aldrig haft någon praktikant där förut utan det har alltid bara varit hon där hela tiden. Jag hoppas innerligt att vi kan stå ut med varandra i 8 veckor utan några problem men jag tror inte att det ska vara så svårt. Jag kommer i alla fall göra mitt yttersta för att klara av det. Helst skulle jag nog vilja börja nu med en gång men eftersom jag är med i Handels så får jag inte vara på praktik (eller liknande) under December och sommarmånaderna då det kan ses som gratis arbetskraft. Men nu har jag ju något att se fram emot och det gör jag verkligen!! Hoppas på att få lära mig mycket nytt och vad allt heter och är. Hoppas också på att det kommer vara någon slags kurs under tiden jag är där som jag kan vara med på. Det var längesen nu jag var med på en kurs så det vore jätte kul. Får se om jag har råd med det också då förstås men det ska jag försöka ha i alla fall. Det svåra kommer ju att vara att gå där ifrån vid dagens slut utan att köpa med sig något varje dag *hahaha* Får lämna plånboken hemma tror jag
När jag ändå är inne på ämnet så har jag uppdaterat min scrablogg.

Imorgon ska jag till min hudläkare. Ser inte direkt fram emot det men jag måste. Har inte varit där på nästan ett år så det är på tiden nu. Ska säga till om att jag vill byta läkare så att den processen sätts igång direkt. Man ska inte behöva ha ångest över att gå till läkaren och inte veta hur man mår när man kommer därifrån tycker jag. Har begärt byte av läkare för flera månader sen men det hände inget då så när jag väl fick tummen ur och ringde om tid så sa jag att jag ville ha en annan läkare. Fick då informationen att det då skulle ta ytterligare några månader. När jag påpekade att jag hade hört det förut när jag ringde sist men att jag inte hört ett ljud från dom så kunde sköterskan se att det fanns anteckning om att jag ville byta doktor och hon kunde absolut inte förstå varför det inte har gjorts något av det. Då jag verkligen behöver träffa en hudläkare så får jag helt enkelt stå ut med min nuvarande för detta besöket men efter detta så ska jag ha en ny läkare. Mådde så fruktansvärt psykiskt dålig efter förra, och första, besöket hos henne och det tänker jag inte stå ut med. Nu är det ju psykiskt påfrestande att över huvudtaget lyfta luren och boka tid.

När jag kom hem imorse, från mor o far, så hade jag fått ny granne. Jag visste om att de förra skulle flytta för det höll de på med förra helgen. Nu är det någon kille, vet inte vem eller hur han ser ut. Har lite funderingar på att börja föra statestik över alla grannar som jag har haft sen jag flyttade hit för lite över 4 år sen. Tror att det hittills är 6 grannar men är osäker. Minst fem är det iaf det vet jag. Jag tittar nästan på tavlan nere i trappuppgången varje gång jag kommer hem, även om jag bara varit till affären, för att se om det är ett nytt namn som står där. Visserligen är det en andrahands lägenhet, misstänker jag, men någon måtta tycker jag det borde vara på det hela. Det känns lite olustigt när man aldrig vet vad det är för folk som bor granne eller vad de har för umgänge. Visst det vet jag väl inte direkt med de andra heller men jag vet ändå att det är skötsamma personer då de bott här minst lika länge som jag, för det mesta längre än så. Återstår att se vad detta är för typ och hur länge han bor kvar.

Nej nu kurrar det i magen så det är dags att göra lite mat faktiskt, trots att klockan bara är strax över halv fem Får bli mannagrynsgröt senare ikväll om jag blir hungrig, vilket jag nästan garanterat kommer bli.

Idag har jag varit på arbetsförmedlingen och för en gångs skull blev det resultat, vad får ni veta senare i veckan De sista detaljerna är inte fixade ännu men det kommer att bli av under veckan.

Imorgon ska jag till reumatologen och träffa favvo doktorn Ska bli skönt att få komma dit igen. Har inte varit hos honom på jätte länge och när jag har pratat med sköterska så har det inte funnits tid hos honom på flera veckor/månader. Men nu helt plötsligt så fanns det en och det blir alltså imorgon. Ska prata med honom lite om min rygg, axel, fot, mediciner och lite annat smått och gott.
Foten krånglar ju fortfarande och har gjort sen jag fick en fraktur för kanske 3 år sen. Jag klarar ju inte av att gå längre sträckor vilket är det jag behöver för att gå ner i vikt. Promenader är gratis och gratis är det jag har råd med nu för tiden. Att gå på gym vill jag faktiskt för där kan jag få rätt hjälp för att nå mitt mål, få den där berömda sparken i baken så det händer något. Skulle gärna ha råd att gå på Sats nu när det ligger så nära och bra men attans vad dyrt det är!! Vore kanon om man kunde få ett jobb där det erbjuds friskvård - det vore det bästa tror jag för då kunde jag ju träna på Sats :-)  Vi får hålla tummarna helt enkelt att det kan bli så i framtiden och hoppas (vilket, hoppet, vi i min släkt lever på *hihi*) att det sker snart.

Nu är det säkert någon som sitter och tänker att “men du har ju motionscykel, varför använder du inte den?” Jo jag vet men man kommer ju inte någonstans på den!!!! Och inte hjälper det att se på film, lyssna på musik eller något liknande heller. Jag tycker det är sååååå tråkigt att cykla på den även om det händer. Ska försöka att bli bättre på att använda den. Det är sista försöket och har det inte blivit bättre innan månadsskiftet Februari/Mars så läggs den ut på Blocket eller nåt.

Klippte mig ju förra veckan och har ingen märkt det på Facebook, min profil bild, så ser det ut så här plus den nya färgen, mahogny.

På mig har jag en ny top som jag fyndade på KappAhl förra veckan Tycker om den jätte mycket!! Köpte oxå ett svart halsband på Glitter då :-)

Man kan absolut inte tro att det är första advent imorgon eller hur? Det borde vara strålande solsken, fem minus och snö tycker jag. Det vore absolut idylliskt!! Gärna så pass mycket snö att barn kan åka pulka eller spark på skyltsöndag. Ni vet så där som det var när man var liten. Saknar det en hel del även om jag inte är kanon förtjust i vintern men är det en ordentlig vinter så som det ska vara så älskar jag det.

Har satt upp adventsljusstakarna idag och tagit ner julgardiner och dukar från vinden, lyssnar på julmusik och har satt upp ljusslingan på balkongen men jag har noll julkänsla. Ska försöka mig på lite julpyssel sen kanske. Har lite lust att åka till IKEA men det kanske blir imorgon om mor och far kommer till stan. Det ska ju regna imorgon enligt väderleken så det är ju inget kul att gå ute då inte.

Nej tror bestämt att jag ska gå till ICA och köpa pepparkakor, höja volymen på Spotify julmusik och ha lite julpyssel för mig själv. Kanske även köpa en apelsin och nejlikor och dekorera dom.

Trevligt första advent på er alla!!

Kramisar